Sjöfart

SAR = Search And Rescue

Enheten fart mäts till sjöss i knop. En knop är en sjömil per timme. En sjömil är ungefär 1853 meter och en timme som bekant sextio sekunder.

Är man nyfiken på hur fort fartyget går, för att till exempel räkna ut när man är framme, finns det olika metoder att ta reda på detta. (tiden = distansen / farten)

Spottloggen;

Allra billigaste, men inte enklaste sättet, att mäta farten är att promenera fram till fören på sitt flytetyg just som man ätit något räligt och spotta ut det i lä på vattenytan samt därefter raskt jogga fram, fortare än vad båten rör sig genom vattnet, bak till aktern samtidigt som man börjar räkna sekunder. Väl framme, bak i aktern, pustar man ut och spanar efter spottloskan. När aktern passerar tvärs denna slutar man räkna och både konstaterar och memorerar hur lång tid det tog fartygslängden att passera loskan. En sekund är varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen Cesium 133. Motsvarande frekvens för cesium 133-atomens spektrallinje är alltså 9,192 631 770 GHz.
Sen kan man i lugn och ro äta något gott istället för något räligt och svälja det istället samtidigt som man räknar ut farten enligt formeln;

Farten i knop = distansen i sjömil/tiden i timmar

En förutsättning är att man känner till fartygets längd i sjömil. Oftast är dock måttet mätt och angivet i meter och då måste man först dividera med 1853 för att få rätt på sorten för längden.
Vissa fartyg mäts i fot och då måste man först dividera längden i meter med 0.305, vilket ger längden av en foot i meter. Skulle längden vara mätt i tum så går det tolv tum på en Yard vilken är lika med tre foot. En foot är lika med en feet. En tum är 25,4 tuesendels meter.

Knopsnöret med logglas;

Ett annat mindre krångligt sätt, men som kräver ett enkelt instrument som är ganska billigt och ger farten i knop direkt, finns beskrivet i den tidigare här så ofta citerade handboken enligt följande;

  Knop benämnes på sjöspråket hvarje slags knut på ett tåg. Knop är äfven det på sjön vanliga måttet på fart, sedan den tid då man brukade mäta denna efter det antal knopar på en logglina, som utlöpa under en viss tid. Logglinan indelas i längder af 14 meter, och det antal sådana längder som utlöper under 30 sekunders tid anser man motsvara farten i knop, så att om fem längder utlöpa under trettio sekunder gör fartyget fem knops fart, d.v.s. det tillryggalägger fem nautiska mil ( om 1,852 meter hvardera ) i timmen. Såsom man genom en enkel räkning kan finna stämmer den här uppgifna knoplängden på linan icke riktigt, utan denna borde varit närmast 15,46 meter, men minskningen är gjord för att motverka det förhållandet att loggskäddan, som rätteligen borde vara en orubbligt fast punkt, i verkligheten drages något efter fartyget eller ”draggar med” , som det kallas.
Den äldsta och ännu, isynnerhet på seglare, använda loggen består af loggrullen, ,linan, skäddan och logglaset. Vid loggning kastas skäddan och några bukter af linan öfver bord. Denna del af linan kallas förlöpare, och först sedan denna löpt ut vidtager den egentliga i knopar uppsträckta logglinan. Skäddan, en träkvadrant, ställer sig vertikalt i vattnet genom en liten blyplåt, som ligger utefter dess bågformiga undre sida, och kan därför i en van loggares hand anses som en fast punkt. Nu purras linan villigt ut beroende på farten, och när förlöparen löpt ut och första märket passerar, ropas af den loggande ”törn!”, då logglaset vändes. När detta, som rinner 15 eller 30 sekunder, runnit ut, ropar den , som håller glaset, ”stopp!”, då logglinan beknipes, och antalet utlöpta knopar antecknas. Det antalet knopar, som utlöpt under 30 sekunder eller dubbla antalet under 15 sekunder, anger det antal nautiska mil fartyget seglar i timmen eller huru många knop fartyget gör.

Den elektrohydrauliska loggen;

Ytterligare ett, men ganska dyrt sätt, är att montera ett datoriserat digitalt instrument på lämplig plats vilket man sen bara behöver glo på när man önskar tillgodogöra sig uppgift om aktuell fart. Ett sådant får varvtalsdata från ett litet skovelhjul i botten på flytetyget om det är en sumlogg. Är det inte det, kan det vara en trycklogg där man precis som inom flyget använder sig av ett pitotrör, fast nu nerstoppat i vattnet. Man räknar då om skillnaden mellan statiskt och dynamiskt tryck.

När jag för tre år sedan, tillsammans med Najadvarvets säljare, specificerade upp flytetygets instrumentering kom vi fram till att det senaste alternativet var att föredra.

Farten som fenomen är en absolut förutsättning för att kunna genomföra den här resan. Slutresultatet av den genomsnittliga farten kommer förhoppningsvis i slutet av maj då jag dividerat avståndet till och från Malta med tiden som förflutit.



Fort går det inte, men vad gör det? Det är resan som är målet