Semester

Dagen efter var jag uppe en timme tidigare än nödvändigt då det visade sig att vintertiden slagit till och klockan skulle ställas tillbaka. Passade därför på att ta en extra kopp kaffe och njuta av den lånade tiden vilken ju som bekant måste betalas tillbaka framåt vårkanten.

Packade klart, bommade igen kajutan och lämnade Hodie åt sitt öde. Gick sen upp och slog mig i slang med hamnkapten som just öppnat sitt kontor och var på gott humör då han fått sova en extra timme. Vi gruffade lite om den privata platsen jag låg på. Förstod av hans franska läten, gester och miner att jag måste flytta båten men det ordnade sig med ett handslag vilket innehöll en Europeisk sedel av passande valör. Vi kom överens om att en vecka nog kunde gå för sig trots att man dessutom generellt inte fick stanna i hamnen mer än tre dagar. Detta för att Medelhavet blivit så nedlusat av fritidsbåtar att alla inte kommer till kaj utan man måste kvotera för rättvisans skull samt för att alla skall kunna komma in och köpa mat då även de flesta fiskarna i havet blivit undanskuffade eller uppätna.

När jag även betalt för kajplats, duschrum, toaletter, vatten och el tog jag mig en trevlig promenad genom den nymornade staden upp till järnvägsstationen och hoppade på 0915 tåget till Nice

varifrån jag, liksom alla andra som skulle hem, flög till Köpenhamn. Tågresan kostade nästan lika mycket som flygbiljetten med lågprisbolaget Sterling. På en en skylt hittade jag Malmö Aviation fast vår linje hit upphört.

Precis när jag kom hem gick Sterling i konkurs varför min returbiljett i ett slag blev värdelös. Detta bekymrade mig inte nämnvärt då jag som pensionerad pilot har kvar förmånen att köpa rabatterade biljetter i andra bolag. Dessutom var jag nu inte bunden av en biljett som inte gick att boka om. Köpte därför en ny biljett, denna gången hos SAS, och flyttade fram returresan lite grand eftersom jag har så gott om tid. Jag hann i alla fall få se Saltholm en sista gång från ett Sterlingplan där min tvillingsyster för övrigt jobbat som flygvärdinna på 70-talet.

Massor av resenärer strandsattes av Sterlings konkurs. Bankerna lovade vitt och brett att betala tillbaka kostnaden för de biljetter som köpts med deras kontokort vilket jag själv gjort.

Det var härligt att komma till Sverige. Träffa sina nära och kära, vänner och bekanta. Lagom uppfriskande väder och så där som det är nu på senhösten.

För att inte bli krasslig efter att ha kylt av mig rejält på min blå motionscykel som egentligen går alldeles för fort då jag nästan aldrig har bråttom nuförtiden,

var jag tvungen att åka till simhallen i Helsingborg där det fanns palmer och var tjugosju grader i vattnet.

Tog sedan en tur till Kalmar och hälsade på min vackra kvinnliga gast som klippte mitt hår och matade mig i flera dagar så jag inte skulle magra under vistelsen i Sverige.
Reste dit med tåg då jag blivit lite bekväm av livet som befriad träl, ja så bekväm att jag försummade ett byte i Hässleholm och missade anslutningen till Kalmar. Nästa tåg stod med teknik i Höör så jag tog på inrådan av en bekant, som ringde då jag väntade, en tur ner och tittade på båtar i den trevliga hamnen där. Tåget kom, dock en timme försenat, så jag kom fram till slut.
Min gamle kaptenskollega Peder bjöd under besöket i Kalmar ombord på sitt fartyg som låg i hamnen och visade runt i maskinrummet, där nära tusen Volvohästkrafter fanns, hytter, salong, mäss, byssa, toaletter, duschrum och redarhytten i vilken det fanns en jättesäng med speglar på skotten. Fy, fy!

Det var kul att träffas då det var länge sedan vi sågs sist. Speciellt som jag inte behöver vara rädd för honom längre. Peder är nämligen bland allt annat en av luftfartsverkets kontrollanter som åker runt med en stor sax och vingklipper piloter som flyger illa. Själv har jag med ett nödrop vid ett flertal tillfällen i simulatorer runt om i världen klarat mig helvingad ifrån skräckupplevelserna då han varit där.

Peder är som de flesta piloter lite halvtokig då han kör omkring med en stor gammal Scanialastbil från femtiotalet med sitt kassavalv på släp, lika stort som Joakim von Ankas, där han förvarar alla sina pengar. Vanliga bilar har alldeles för lite stuvutrymme enligt Peder och väninnan Pia tycker dessutom inte att små bilar är speciellt manliga.
Peder berättade att han innan jul skulle köra upp till gamla stan i Stockholm med Scanian och kränga julgranar, precis som farfar gjorde en gång i tiden, för att dryga ut sina magra inkomster och samtidigt vara lite nostalgisk.

Tiden gick alltför fort som alltid då man slipper arbeta, blir ompysslad av en prinsessa och mår som en prins.
Det var dags att återvända till Medelhavet och nya spännande äventyr. Många har varnat för lynnigt väder med våldsamma oväder men samtidigt menat att har man bara tid och kan ligga i hamn och rida ut så är det ok. Många fina dagar finns att njuta av däremellan och det har jag ju tid till.
Resan tillbaka till båten i Toulon på Franska Rivieran började i Kalmar och gick via Helsingborg till Kastrup och Nice.
Fick som sagt fast på en billig SAS-biljett på stand by basis. Planet var fullt men det blev till slut en plats över och jag var tillbaka på två timmar dit det tagit tre månader att ta sig sjö och kanalvägen.

Mina planer är just nu att fortsätta österut längs kusten bort mot Monaco och Italien, avvakta ett bra väderfönster för att sedan segla över till Bastia på Korsika. Där har jag för avsikt att stanna och bada, paddla med min kajak, dyka, cykla runt bland bergsbyarna, fiska, sola och äta god mat. Eventuellt mönstrar en ny gast på i de trakterna.

Som min vackra kvinnliga gast uppfattar mig

Semester har väl alla som är sysselsatta rätt till