Tack kära vänner och läsare för alla fina brev, kommentarer mm, efter mitt inlägg "The road to freedom".
Läste någonstans att livet inte är någon återvändsgränd och när man upplevt ett uppvaknande är den viktigaste innebörden den att man nu har fått förmågan att handla, känna och tro på ett sätt som man tidigare inte kunde av egen kraft och med egna resurser. Man har fått en gåva som innebär en ny medvetenhet och en ny tillvaro. Man har kommit in på en ny väg som ger löfte om att verkligen leda någonstans.
Livet är inte bara en återvändsgränd. Livet skall inte bara uthärdas eller bemästras. I ett mycket påtagligt avseende har man blivit omvandlad därför att man funnit en kraftkälla som man hittills på ett eller annat sätt har förmenat sig själv. En källa som finns hos oss alla. Det gäller bara att hitta och lära sig använda den.
Tidigare när jag drack, för det gjorde jag, kände jag en fruktansvärd ensamhet och på slutet en nästintill outhärdlig ångest. Idag kan jag känna av att jag är själv men känner mig aldrig ensam på det sättet. Det inträffar bara korta stunder och sinnesron kommer alltid tillbaka.
Jag lever idag i stor tacksamhet och önskar mest av allt att kunna behålla gåvan att få leva ett liv med öppna klara sinnen och allt det ger i form av upplevelser och livsglädje.
Läste någonstans att livet inte är någon återvändsgränd och när man upplevt ett uppvaknande är den viktigaste innebörden den att man nu har fått förmågan att handla, känna och tro på ett sätt som man tidigare inte kunde av egen kraft och med egna resurser. Man har fått en gåva som innebär en ny medvetenhet och en ny tillvaro. Man har kommit in på en ny väg som ger löfte om att verkligen leda någonstans.
Livet är inte bara en återvändsgränd. Livet skall inte bara uthärdas eller bemästras. I ett mycket påtagligt avseende har man blivit omvandlad därför att man funnit en kraftkälla som man hittills på ett eller annat sätt har förmenat sig själv. En källa som finns hos oss alla. Det gäller bara att hitta och lära sig använda den.
Tidigare när jag drack, för det gjorde jag, kände jag en fruktansvärd ensamhet och på slutet en nästintill outhärdlig ångest. Idag kan jag känna av att jag är själv men känner mig aldrig ensam på det sättet. Det inträffar bara korta stunder och sinnesron kommer alltid tillbaka.
Jag lever idag i stor tacksamhet och önskar mest av allt att kunna behålla gåvan att få leva ett liv med öppna klara sinnen och allt det ger i form av upplevelser och livsglädje.
Livet är vad du gör härnäst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar