On the Road to Freedom

När jag gick på sjöbefälsskolan i Malmö 1973-6 hade jag en klasskamrat som vi kallade Dirty Harry liksom min kompis som var med ombord under en delsträcka på de Franska kanalerna. Båda både liknar och verkar nästan lika hårda som Clintan. Nu står det Marine Engineer, på visitkortet då han är internationellt verksam. Florida, Gibraltar och Sydfrankrike. Harry har seglat ensam över Atlanten och även gjort en segling från Höganäs till Medelhavet över Biscaya under åren som passerat.
I somras, över trettio år senare, träffades vi av en händelse i Helsingborg. Efter en del prat kom vi plötsligt på att vi varit klasskamrater 1973 i Malmö.
När jag nu i Toulon var klar att segla vidare till Korsika fick jag en ingivelse och ringde Harry på hans Franska mobil. Han befann sig, precis som jag själv, för tillfället på Rivieran och berättade att han var på språng till Florida om ett par dagar men först skulle till Nice över helgen för att delta i ett internationellt konvent, ”On the Road to Freedom” och föreslog att jag skulle följa med. Så varför inte då temat, som nyligen befriad träl, lät lockande. Även om jag nu inte bokstavligt färdas på någon väg, utan reser på olika vatten.

Ändrade därför mina planer på att kasta loss för att segla till Korsika och återvände istället lite oväntat till Nice dagen efter. Vi träffades på Hotellet, vilket ligger i hörnet av Avenue Gustave.V och Avenue de Suéde, där konventet hölls.

Fick ett rum en bit upp på framsidan med utsikt över Medelhavets Azurblå vatten. Solen sken och jag njöt av min frihet som nu under konventet skulle förankras ytterligare.

Flera hundra deltagare från hela världen fanns på plats och deltog entusiastiskt för att liksom jag hitta rätt på vägen till friheten. Vår gemensamma nämnare är att alla av oss tröttnat på att förstöra livet med att jämt vara törstiga och funnit en väg ur eländet, som mot alla odds fungerar väldigt bra när man förstått hur det går till och lever i programmet som visar vägen till friheten.
Dagen varvades med olika föredrag och individuella tal där man ärligt delade med sig av sina erfarenheter och livssituationer. Stämningen var mycket trivsam, kamratlig, öppen och vänlig. På kvällen hölls en galamiddag med god mat, makalösa efterrätter och dans till sent in på natten. Tänk att man kan ha kul och festa ihop utan att dricka alkohol. För de som tvivlar kan jag intyga att det går alldeles utmärkt.

Konventet avslutades på söndagsförmiddagen med ett stormöte där alla deltog samtidigt. Jay, en trevlig Amerikan, för tillfället bosatt i Stockholm, håll avslutningstalet. Ett av de bästa tal jag hört.
Det sista vi gjorde var att en och en gå fram till podiet i ordningen kortast nykterhet först och sedan fylla på runt hela salen längs väggarna. Den första som gick fram hade levt nykter i två månader. När mindre än hälften rest sig och fyllt på ledet var man uppe i över tio år. Siste man fram hade fyrtiotre helvita år och belönades med ett dedicerat bokverk följt av häftiga applåder. När applåderna tystnat satt en förvirrad man, till allas förvåning, kvar ensam på en stol mitt i salen. Mannen reste sig och förklarade att han endast varit nykter i tre dagar. Det blev alldeles tyst och mötesledarna förlamades en stund. Då gick mannen som hade belönats för längst nykterhet, fyrtiotre år, fram och gav bort sin present till den förvirrade mannen. Det var rörande och fullt av symbolik. Det kändes som om han lämnade gåvan att få ha levt ett långt liv nykter vidare till en medmänniska i nöd. Kanske han med detta gav mannen chansen till ett nytt fantastiskt liv som alla vi andra som lever nyktra fått.

Resan jag själv nu gör är inte bara en glassresa utan betyder väldigt mycket för mig på det andliga planet. Att få ha tid att tänka, resa in i mig själv i lugn och ro. Resa med naturen nära inpå. Arbeta med ödmjukhet, själviskhet, acceptera medmänniskor som de är och känna tacksamhet över de gåvor jag dagligen får av att leva så efter bästa förmåga.
Religion och andlighet är för mig två helt skilda saker. Olika religioner har olika gudar. I själva verket samma kraft enligt min tro. Jag tillhör inte någon särskild religion men tror på en Gud såsom jag själv uppfattar honom. En osynlig kraft som är starkare än den jag själv besitter. En andlig kraft att lämna över mig till och be om vägledning dagligen.

Det känns som jag har hittat nyckeln till ett bra liv. Det tog lång tid att komma dit men det skulle ha sin tid för att jag skulle förstå.

Jag har gett båten namnet ”Hodie” vilket får stå som symbol för hur jag lever då det betyder just ”idag” på latin. En dag, ofta med naturen, vilken man kommer så nära utlämnad i en båt. Själv men inte ensam längre. Att kunna ge kärlek till en människa jag älskar med sinnena klara och rena. Att slippa bedrägliga rus under vilka jag ofta var kung över alla andra, svek anhöriga och vänner. Idiotförklarade de som inte tänkte och handlade som jag.

Det finns ett tolvsstegsprogram i vilket jag lever en dag i taget. Det första steget handlar om hur man slutar dricka genom att ge upp och erkänna sig besegrad, erkänna att man är maktlös mot törsten, vilket är ganska lätt. De övriga elva stegen handlar om hur man bibehåller sin nykterhet, vilket är betydligt svårare, och får ett bra liv med sinnesro samt slutligen hjälper någon annan som fortfarande lider, att också få ett bra liv.
Man ger, när man blivit frisk, helt enkelt vidare vad man själv fått. Kanske ett evolutionens, och ytterst Guds sätt, att fördriva det som inte är bra i vårt komplexa system, att driva allt vidare på bästa sätt.

På söndagen gick starten för ett maratonlopp mellan Nice och Cannes och jag tänkte att mitt liv ibland känns som ett maratonlopp där man måste kämpa, ibland hårt, ibland mindre hårt, för att komma i mål och bli belönad med ett bra liv i harmoni med sig själv och andra.

Gud, ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra det jag kan, samt Förstånd att inse skillnaden

En dag i taget