Efter några dagars uppehåll i Lyon, där jag besökte min gamle vän Stickan och hans familj, fortsatte färden söderut, nu på floden Rhône. Stig följde med som gäst och gast ett par dagar och mönstrade av i Valance där vi hyrde bil och upplevde landsbygden i Ardecheområdet.
Jag körde Stig till Lyon och passade samtidigt på att bunkra upp med Kalles kaviar, sill och knäckebröd på IKEA på vägen tillbaka till båten.
Medströmmen på Rhône ökade hela tiden, slussarna var få men gigantiska med höjdskillnader på upp till tjugotre meter som mest.
Tankarna surrade mer och mer på allt praktiskt inför påmastningen nere vid Medelhavskusten i Port Napoléon. Skulle masten komma fram i tid och var den hel. Hade telefonkontakt med Franky som stod för transporten och bedyrade att allt var OK.
Avignon var en av de trevligare städerna på sträckan. En riktigt gammal genuin stadskärna omgärdad av en ringmur. Snarlikt Visby.
Dagarna gick fort och farten ökade hela tiden. Vattnet var fullt av skräp, stora stockar och döda träd som fort runt i strömvirvlarna. Man fick hålla noggrann koll och ofta styra undan.
Masten var både på plats och oskadd vid ankomsten till varvet så påmastningen gick som planerat i lugn och ro. Faktiskt flera dagar tidigare än planerat.
Tiden där var social och mycket angenäm nu när oron släppt. En plats där alla möjliga nationaliteter samlas för att masta av eller på, förvara, reparera och underhålla sina båtar.
Det var en befrielse, efter att ha avverkat sisådär en trehundra slussar, att komma ut på Medelhavets azurblå vatten. Masten var på, båten kändes hel igen och det var betydligt varmare i både luft och vatten. Fick en smakstart med högsommarväder och passade samtidigt på att fylla år samt hamnade som på beställning i en stad som höll stor medeltidsfest på kvällen. La Ciotat, strax öster om Marseille.
Seglade bort till Toulon efter att ha solat och badat en hel dag. Där fick båten vila under tiden jag tog semester och åkte till Sverige för att hälsa på nära, kära, vänner och bekanta samt uträtta en del praktiska bestyr. Vädret var bedrövligt deprimerande så av det skälet var det inte svårt att återvända till Medelhavet. Svårare var det att lämna min vackra kvinnliga gast som styvnackat hävdar att hon måste arbeta trots att hon är sugen på att åter segla med en bit.
Ett häftigt oväder drog förbi den Franska sydkusten och Sterling Airways gick i konkurs då jag var hemma men allt hade gått väl med båten. Innan jag seglade vidare passade jag på att besöka ett internationellt konvent samt träffa vänner i Nice.
Jag körde Stig till Lyon och passade samtidigt på att bunkra upp med Kalles kaviar, sill och knäckebröd på IKEA på vägen tillbaka till båten.
Medströmmen på Rhône ökade hela tiden, slussarna var få men gigantiska med höjdskillnader på upp till tjugotre meter som mest.
Tankarna surrade mer och mer på allt praktiskt inför påmastningen nere vid Medelhavskusten i Port Napoléon. Skulle masten komma fram i tid och var den hel. Hade telefonkontakt med Franky som stod för transporten och bedyrade att allt var OK.
Avignon var en av de trevligare städerna på sträckan. En riktigt gammal genuin stadskärna omgärdad av en ringmur. Snarlikt Visby.
Dagarna gick fort och farten ökade hela tiden. Vattnet var fullt av skräp, stora stockar och döda träd som fort runt i strömvirvlarna. Man fick hålla noggrann koll och ofta styra undan.
Masten var både på plats och oskadd vid ankomsten till varvet så påmastningen gick som planerat i lugn och ro. Faktiskt flera dagar tidigare än planerat.
Tiden där var social och mycket angenäm nu när oron släppt. En plats där alla möjliga nationaliteter samlas för att masta av eller på, förvara, reparera och underhålla sina båtar.
Det var en befrielse, efter att ha avverkat sisådär en trehundra slussar, att komma ut på Medelhavets azurblå vatten. Masten var på, båten kändes hel igen och det var betydligt varmare i både luft och vatten. Fick en smakstart med högsommarväder och passade samtidigt på att fylla år samt hamnade som på beställning i en stad som höll stor medeltidsfest på kvällen. La Ciotat, strax öster om Marseille.
Ett häftigt oväder drog förbi den Franska sydkusten och Sterling Airways gick i konkurs då jag var hemma men allt hade gått väl med båten. Innan jag seglade vidare passade jag på att besöka ett internationellt konvent samt träffa vänner i Nice.
Att resa är att leva lite mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar