Har landat på ön ett flertal gånger då jag flugit ner charterturister från Sverige men aldrig fått tillfälle att själv stanna kvar. Har hört så mycket om hur fint där är så det är med stor förväntan jag ser fram mot att få komma dit och stanna ett tag.
Att klättra uppför Vulkanen Stromboli ligger också högt på önskelistan så planerna just nu är att kanske fortsätta dit via Sardinien vad det lider.
Innan jag gav mig till sjöss igen tog jag tåget upp till Lyon och träffade vännen Stickan för att ordna lite privata angelägenheter. De Franska tågen är snabba och bekväma så det hela var ordnat på ett par timmar med enda missödena att jag först vid ett byte i Marseille klev av på fel station, ”Marseille Blancarde” istället för ”Marseille St Johns”. Tåget hann gå så jag såg en längre väntan framför mig.
Hade dock tur då det gick ett nytt tåg bara några minuter senare så jag hann med planerat byte på det berömda. Det andra var att jag ställde mig vid en annan utgång än den Stig räknat med så han fick snurra runt en del för att hitta mig då mobiltelefonen inte fungerade.
Sista kvällen i Toulon gick åt att proviantera, bunkra fullt med vatten och bränsle. Dagen efter var det som sagt helgdag vilket betydde marknad. Strosade runt i lugn och ro som vanligt och handlade lite fisk, potatis och grönsaker.
Postade lite brev till olika myndigheter i Sverige som fortfarande bestämmer, styr och ställer över mitt liv samt gav bort några av de pengar som blivit över efter inköpen till en äldre dam som bad om ett bidrag till mat. Hon såg ut att behöva dem.
Det var som alltid behagligt att komma till sjöss igen, speciellt nu då vattnet är både klart och salt i motsats till på kanalerna.
Fick fin halvvind men det var ganska mycket dyning nära kusten och då jag förlorat sjöbenen under semestern i Sverige gjorde sjösjukan sig åter påmind. Då jag numera ser så positivt på livet och tillvaron såg jag även med tillförsikt fram emot att få kräkas lite grand igen. Det rensar upp och påminner mig om att livet inte är helt gratis.
Eftersom vädret såg bra ut hela veckan och seglingen till Korsika går på ett dygn med lite flyt, beslöt jag mig för att besöka Porquerolles, en liten paradisö alla pratar om.
Då det är riktig lågsäsong nu var det gott om plats i hamnen och kajhyran nästan halverad men ändå svindyr. När jag kom in och förtöjt vid en kaj jag tyckte var tilltalande blev det ett förfärlig hallå. Fick veta att om jag förtöjde där skulle jag gå på grund, men då jag redan låg förtöjd tog jag inte varningarna så allvarligt. Skadan var dock redan skedd, visade det sig, då jag kört över öns dricksvattenledning som tryckts ner av kölen som är mjukt rundat fram och tvärt avskuren bak. Påföljden blev att ledningen fjädrade upp bakom mig som ett snäpplås och jag satt snyggt fast i fällan. Trist för lokalbefolkningen om ledningen gått av. Ingen varningsskylt, inga varningar i seglingsbeskrivningen över hamnen, däremot en uppsjö av telefonnummer som ingen svarar på och hamnavgifter som är inaktuella. Som det mesta, när man tar det lugnt, löste det hela sig.
Man tar tillvaron här lite som den blir och bryr sig inte så mycket som i länder med mer ordning.
Har tänkt på att klok försiktighet är ett praktiskt sätt att slippa ytterligheter. En farled mellan rädsla för att det skall hända olyckor på ena sidan och lättsinne på andra. Har en förmåga att ofta komma över på lättsinnets sida och ta kalkylerade risker som dock minskar med år och erfarenhet. Man är ju inte fjorton längre. Eller…
Mörkret lägger sig fort nu även här nere och jag fick göra hamnklart med däcksbelysningen tänd. Grannen låg permanent och skulle resa till Paris, med sin gitarr och en hänförande vacker ung kvinna i tunn blommig sommarklänning, påföljande dag. En trevlig och stillsam man som gav mig en del praktiska tips. Tog en promenad och luktade på ön. Nästan som att befinna sig på en ö i Karibien. Palmer överallt, lösspringande katter och hundar, små serveringar längs kajen och några små hotell.
Fick låna ett trådlöst nät på en liten restaurang och slog mig ner vid baren i en gammal sliten Chesterfieldfåtölj ihop med en sömnig katt som också verkade njuta av livet på ett stillsamt sätt.
Tillbaka ombord lyssnade jag på lite klassisk musik innan det var dags att koja in. ”Dr Sloans liniment” framförd i G-Dur av Helmer Bryds Eminent Five Quartet där förutom Helmer själv också ”Öset” Luhring, Victor ”Vitan” Sector, Lothar Jönsson och Ove ”Gulan” Sector medverkade.
Var som för det mesta uppe med tuppen dagen efter och beslöt att tvätta all smutstvätt, serva cykeln, slipa och olja en rufflucka, laga en laddningskabel till den trådlösa autopilotkontrollen och ta på mig långdojorna och utforska ön. Men först en god frukost och ett par halvtimmars författande. Många hetsar mig att jag skall försöka få min resa förlagd i bokform. Tanken finns och lockar men resan är ju inte slut än, så det finns all tid att fundera och skriva vidare. Det skänker mig mycken glädje att få dela med mig av den behagliga tillvaron.
Åt upp tre små goda röda fiskar med lite nypotatis och en grönsallad med marinerade oliver till lunch. Rapade, var tacksam och njöt av en liten tupplur innan exkursionen av ön.
Ön är, som min båtgranne beskrev den när jag kom hit, ”terrific”. Bergig med hänförande utsikt, har en vacker nationalpark med cypresskog, stränder, vikar, grottor, små restauranger och gamla mysiga hotell, en trevlig yachtclub med många år på nacken.
Det tar en heldag att cykelvandra runt. Gå uppför och bromsa sig ner. Vägarna är inte speciellt bra underhållna och bitvis är det svårt att ta sig fram med cykel.
Vädret är bedrägligt lugnt och fint men enligt franska meteo härjar vindar på runt tjugo sekundmeter med farliga byar på havet mot Korsika bara ett dygn bort.
Att klättra uppför Vulkanen Stromboli ligger också högt på önskelistan så planerna just nu är att kanske fortsätta dit via Sardinien vad det lider.
Innan jag gav mig till sjöss igen tog jag tåget upp till Lyon och träffade vännen Stickan för att ordna lite privata angelägenheter. De Franska tågen är snabba och bekväma så det hela var ordnat på ett par timmar med enda missödena att jag först vid ett byte i Marseille klev av på fel station, ”Marseille Blancarde” istället för ”Marseille St Johns”. Tåget hann gå så jag såg en längre väntan framför mig.
Hade dock tur då det gick ett nytt tåg bara några minuter senare så jag hann med planerat byte på det berömda. Det andra var att jag ställde mig vid en annan utgång än den Stig räknat med så han fick snurra runt en del för att hitta mig då mobiltelefonen inte fungerade.
Sista kvällen i Toulon gick åt att proviantera, bunkra fullt med vatten och bränsle. Dagen efter var det som sagt helgdag vilket betydde marknad. Strosade runt i lugn och ro som vanligt och handlade lite fisk, potatis och grönsaker.
Postade lite brev till olika myndigheter i Sverige som fortfarande bestämmer, styr och ställer över mitt liv samt gav bort några av de pengar som blivit över efter inköpen till en äldre dam som bad om ett bidrag till mat. Hon såg ut att behöva dem.
Det var som alltid behagligt att komma till sjöss igen, speciellt nu då vattnet är både klart och salt i motsats till på kanalerna.
Fick fin halvvind men det var ganska mycket dyning nära kusten och då jag förlorat sjöbenen under semestern i Sverige gjorde sjösjukan sig åter påmind. Då jag numera ser så positivt på livet och tillvaron såg jag även med tillförsikt fram emot att få kräkas lite grand igen. Det rensar upp och påminner mig om att livet inte är helt gratis.
Eftersom vädret såg bra ut hela veckan och seglingen till Korsika går på ett dygn med lite flyt, beslöt jag mig för att besöka Porquerolles, en liten paradisö alla pratar om.
Då det är riktig lågsäsong nu var det gott om plats i hamnen och kajhyran nästan halverad men ändå svindyr. När jag kom in och förtöjt vid en kaj jag tyckte var tilltalande blev det ett förfärlig hallå. Fick veta att om jag förtöjde där skulle jag gå på grund, men då jag redan låg förtöjd tog jag inte varningarna så allvarligt. Skadan var dock redan skedd, visade det sig, då jag kört över öns dricksvattenledning som tryckts ner av kölen som är mjukt rundat fram och tvärt avskuren bak. Påföljden blev att ledningen fjädrade upp bakom mig som ett snäpplås och jag satt snyggt fast i fällan. Trist för lokalbefolkningen om ledningen gått av. Ingen varningsskylt, inga varningar i seglingsbeskrivningen över hamnen, däremot en uppsjö av telefonnummer som ingen svarar på och hamnavgifter som är inaktuella. Som det mesta, när man tar det lugnt, löste det hela sig.
Man tar tillvaron här lite som den blir och bryr sig inte så mycket som i länder med mer ordning.
Har tänkt på att klok försiktighet är ett praktiskt sätt att slippa ytterligheter. En farled mellan rädsla för att det skall hända olyckor på ena sidan och lättsinne på andra. Har en förmåga att ofta komma över på lättsinnets sida och ta kalkylerade risker som dock minskar med år och erfarenhet. Man är ju inte fjorton längre. Eller…
Mörkret lägger sig fort nu även här nere och jag fick göra hamnklart med däcksbelysningen tänd. Grannen låg permanent och skulle resa till Paris, med sin gitarr och en hänförande vacker ung kvinna i tunn blommig sommarklänning, påföljande dag. En trevlig och stillsam man som gav mig en del praktiska tips. Tog en promenad och luktade på ön. Nästan som att befinna sig på en ö i Karibien. Palmer överallt, lösspringande katter och hundar, små serveringar längs kajen och några små hotell.
Fick låna ett trådlöst nät på en liten restaurang och slog mig ner vid baren i en gammal sliten Chesterfieldfåtölj ihop med en sömnig katt som också verkade njuta av livet på ett stillsamt sätt.
Tillbaka ombord lyssnade jag på lite klassisk musik innan det var dags att koja in. ”Dr Sloans liniment” framförd i G-Dur av Helmer Bryds Eminent Five Quartet där förutom Helmer själv också ”Öset” Luhring, Victor ”Vitan” Sector, Lothar Jönsson och Ove ”Gulan” Sector medverkade.
Var som för det mesta uppe med tuppen dagen efter och beslöt att tvätta all smutstvätt, serva cykeln, slipa och olja en rufflucka, laga en laddningskabel till den trådlösa autopilotkontrollen och ta på mig långdojorna och utforska ön. Men först en god frukost och ett par halvtimmars författande. Många hetsar mig att jag skall försöka få min resa förlagd i bokform. Tanken finns och lockar men resan är ju inte slut än, så det finns all tid att fundera och skriva vidare. Det skänker mig mycken glädje att få dela med mig av den behagliga tillvaron.
Åt upp tre små goda röda fiskar med lite nypotatis och en grönsallad med marinerade oliver till lunch. Rapade, var tacksam och njöt av en liten tupplur innan exkursionen av ön.
Ön är, som min båtgranne beskrev den när jag kom hit, ”terrific”. Bergig med hänförande utsikt, har en vacker nationalpark med cypresskog, stränder, vikar, grottor, små restauranger och gamla mysiga hotell, en trevlig yachtclub med många år på nacken.
Det tar en heldag att cykelvandra runt. Gå uppför och bromsa sig ner. Vägarna är inte speciellt bra underhållna och bitvis är det svårt att ta sig fram med cykel.
Vädret är bedrägligt lugnt och fint men enligt franska meteo härjar vindar på runt tjugo sekundmeter med farliga byar på havet mot Korsika bara ett dygn bort.
Vindpinade träd
Beslöt därför att ta det med ro och underhålla mig själv med att underhålla båten vidare vilket får mig att tänka på när Jönsson därhemma var på puben i Arild och lyssnade på en trubadur som mitt under underhållningen tog sin gitarr och gick ut på gatan bort till trappan mitt över som leder ner till kapellet. När publiken undrade varför frågade han om de inte såg skylten. Då förstod man, på den stod nämligen;
TRAPPAN UNDERHÅLLS EJ VINTERTID.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar