Hur vi skruvade av masten

På morgonen cyklade jag upp till varvets huvudkontor strax intill kajen där jag förväntansfullt låg förtöjd med fartyget under mastkranen. Vi hade avtalat en tid, kvart i åtta, men gubbarna skulle först göra något viktigare och sen hålla kaffe klockan nio till kvart över. Förklarade mig nöjd med det för på så vis fick jag själv en och en halv timmas kaffepaus i lugn och ro. Har lagt märke till hur tidsangivelser flexar allt mer ju längre söderut man kommer. I Sverige betyder kvart i åtta just kvart i åtta som alla präktiga svenskar så klart redan vet.

Min förmåga att ta det mesta med ro kom troligen till redan före födseln eftersom jag är tvilling men stannade kvar i livmodern hos min moder ytterligare tre dagar i lugn och ro efter det att min släkting krupit ut. Alla utanför var dock inte lika lugna och blev allt oroligare allt eftersom dagarna fortskred. Min moder kryste förgäves. Dygn efter dygn vilket hör till ovanligheterna även internationellt.

Till slut tillkallades en professor av de oroliga barnmorskorna. Denne var expert då han nyligen disputerat i ämnet trögvärpning. Det slutade med att han resolut stack in handen i underlivet och drog ut mig med benen före ur min moder under högljudda protester från mig.

Min ro var allvarligt störd vilket dock inte stört mig nämnvärt senare i livet. Som en fri man har jag nu åter funnit lugn och ro. Att göra sig fri rekommenderas för den som har möjlighet och förmåga.

Halv tio kom mobilkranen, två varvsarbetare och en varvsarbeterska och vips så var mitt fartyg utan sin stolta spira.

Själv tog jag ytterligare en kaffepaus när den värsta anspänningen lagt sig. Lite nervös är man så klart att något skall smälla i något och gå sönder.

Därefter följde ett styvt arbete med att skruva av allt som kan stjälas från masten och stuva undan attiraljerna ombord. Radardomen, radarreflektorn, vant och stag med spridare, lanternor, TV-radio-VHF antenner, vindgivare, windex och Gud vet allt.

Masten inpackad i bubbelplast och klar att postas

Även i detta fall gäller det där med ökande stöldfaktor ju längre söderut man kommer av någon konstig anledning. Sådant får man ju inte påstå för då betraktas man av många som rasist vilket jag inte är. Dock realist.
Hämta pengar i stan, betala och skriva papper, vrappa masten i plast, och sen posta den till Marseilles vid Medelhavet. Även gå på bibblan och surfa på webben. Betala någon gammal kvarvarande räkning hemifrån. Cykla så jag inte blir för fet. Vila ut inför avfärden i morgon. Det är vad som står på programmet just nu.

Masten är av och jag är fri att göra Europa på kanalerna.