Dirty Harry

I Reims låg jag och Astrid med båten och väntade på att min nye fule manlige gast "Dirty Harry" från Domsten skulle komma ombord och mönstra på klockan 13:40. Vid kajen på en parkbänk låg en trött gammal man som tappat sin läskedrycksflaska på marken och sov middag.

Solen sken, Astrid var på ett strålande humör och fåglarna kvittrade upprymt i den stora björken intill. Tiden gick utan att min gast dök upp. Men strax innan kväll, då jag började känna mig uppgiven och just höll på att kasta loss, dök han upp med ett fånigt leende och förklarade att han vid ett byte mellan tåget från Paris till lokalbussen till Reims av misstag hoppat på en sightseeingbuss istället. Den stannade inte förrän man åkt förbi stadens samtliga kyrkor, museer, statyer och andra sevärdheter
Då mönstringsformaliteterna var avklarade och packningen stuvad i skansen, där besättningen bor, hälsade Harry på Astrid och som den ekonomiskt sinnade kabinchef hon är pejlade hon omedelbart av den monetära statusen hos vår nye gast.

Senare tog vi en promenad upp i den trevliga staden och gjorde ett besök i dess jättestora katedral med sina vackra blyinfattade fönster.

Hur som helst kom vi iväg och Dirty Harry tog första vakten så jag kunde vila ut efter den långa mödosamma ensamseglingen ända från Amsterdam med allt vad det inneburit av hårt arbete. Den första egentliga arbetsuppgiften blev att med en håv försöka fiska upp en av fartygets klädnypor, som ramlat överbord i första slussen, vilket dock misslyckades.

Efter att nätt och jämt tagit oss genom en mycket besvärlig passage, en två och en halv kilometer lång tunnel,

blev andra arbetsuppgiften att kasta lasso med förtöjningstampen vid förtöjningen i nästa sluss vilket Harry enligt egen utsago var expert på. Även detta misslyckades naturligtvis.

ett

två

tre

När allt till slut rett ut sig och vi lyckats ta oss genom slussen blev vi hotade av en ilsken svan som var irriterad över att vi befann oss på dess revir utan tillstånd. Harry blev så förskräckt att han fick fast i fartygets stora båtshake och hotade den stackars svanen till livet. Hade jag inte personligen hindrat honom hade djuret förmodligen omkommit.

Sista tillkortakommandet den dagen kom på kvällen då vi förtöjt för natten och Harry skulle ordna brudar åt oss. Harry som är en handlingens man och inte försitter några chanser när det gäller fruntimmer tog första bästa tillfälle vilket var Yachtklubbens damtoalett. Även här kom han till korta då fruntimmerna flydde ut genom ett fönster på baksidan som yra höns under högljudda rop på hjälp och hamnfogden kom springande med sin franska pudel i koppel.

Bättre med en läraktig vacker kvinnlig gast, eller ingen alls, än en obildbar ful manlig