Efter en ganska händelselös tur, under vilken jag höll på att gå på grund, ner till Willemstad som avslutar ”the standing mast route” enligt min kanalkarta, angjorde vi, Astrid och jag, den lilla fina marinan i Willemstad. Dyrt som poker men, visade det sig senare, väl värt varenda krona.
Fick till en manöver där jag längst in i den trånga marinan gjorde en rundpall, backade in och fickparkerade i en hörna med ett par decimeters marginal för och akter. Såg i ögonvrån hur många kvinnor i andra båtar kastade beundrande blickar medan deras män låtsades som om inget märkvärdigt hänt och det kunde man ju stå ut med, med facit i hamn. Det kunde likaväl slutat med en katastrof…
I den lilla pittoreska gamla staden följde nu en tid i sus och dus med både musslor, crème brûlée och andra läckerheter jag för dryga pengar fick i mig.
Passade dessutom på att maskintvätta all lortig tvätt som samlats ombord i en papperskasse från ALDI i Cuxhafen.
Då solen sken och det var nära tjugotvå grader varmt i vattnet repade jag mod nog attt dyka ner under båten med hjälp av ett trettiosex år gammalt nordiskt sportdykarcertifikat för att inspektera de befarat svåra skador båten eventuellt ådragit sig utanför Borkum när vi höll på att stranda på sandbankarna där.
Till min lättnad var det enda jag fann av värde en bit fiskelina i propellern samt lite avskavd bottenfärg längst ner precis under kölsvinet. Även några smärre betydelselösa hack i blyet längst ner på kölen som förmodligen tillkommit vid någon annan grundstötning som jag glömt berätta om.
Ett av säljargumenten då jag beställde båten av Najadvarvet var för övrigt att den enligt försäljaren minsann tål rejäla bottenkänningar utan problem. Friliggande blyköl och rejäla bottenbalkar. Men så är det ju också en relativt tung och stadig liten båt.
På söndagsmorgonen duschade och rakade jag mig omsorgsfullt samt tog på mig mina finkläder och vattenkammade håret. Cyklade sen upp till stadens åttakantiga protestantiska kyrka där klockorna ringde till gudstjänst vilken jag bevistade för att få lite extra sinnesro.
Förstod inte så mycket av prästens flamländska men det gjorde ingenting för musiken var vacker och jag hade mina egna funderingar under tiden plus att det kom ett SMS från en böna i Helsingborg mitt i alltihopa så jag var nära att komma av mig.
Jag funderade på hur mycket osynliga krafter det finns och hur dessa påverkar och hjälper oss i vardagen. Det är märkligt att upptäcka hur beroende vi egentligen är och hur omedvetna vi är om detta beroende i det dagliga livet.
Elektricitet till exempel som ger kraft och ljus. Man blir oberoende av pennor och dagsljus samtidigt som man blir beroende av elen till datorn och läslampan.
Eller ta en tyngd i ett snöre som pendlar fritt och skulle fortsätta göra så varvet runt med sin massa om den inte blev störd av en samverkan mellan rörelseenergi, centrifugal och gravitationskraft.
Min båt påverkas gudskelov av vattnets lyftkraft och jag slipper att sjunka så länge den är lättare än den av skrovet undanträngda vattenvolymens massa och dessutom tyngre än motsvarande mängd luft så vi inte går till väders. Och detta tar man bara för givet dagligen.
Likadant är det med den andliga kraft som skänker styrka och livsglädje när vi hittar den. Osynlig och tyst.
Fick till en manöver där jag längst in i den trånga marinan gjorde en rundpall, backade in och fickparkerade i en hörna med ett par decimeters marginal för och akter. Såg i ögonvrån hur många kvinnor i andra båtar kastade beundrande blickar medan deras män låtsades som om inget märkvärdigt hänt och det kunde man ju stå ut med, med facit i hamn. Det kunde likaväl slutat med en katastrof…
I den lilla pittoreska gamla staden följde nu en tid i sus och dus med både musslor, crème brûlée och andra läckerheter jag för dryga pengar fick i mig.
Folk satt helt ogenerat och åt middag mitt på gatan
Då solen sken och det var nära tjugotvå grader varmt i vattnet repade jag mod nog attt dyka ner under båten med hjälp av ett trettiosex år gammalt nordiskt sportdykarcertifikat för att inspektera de befarat svåra skador båten eventuellt ådragit sig utanför Borkum när vi höll på att stranda på sandbankarna där.
Till min lättnad var det enda jag fann av värde en bit fiskelina i propellern samt lite avskavd bottenfärg längst ner precis under kölsvinet. Även några smärre betydelselösa hack i blyet längst ner på kölen som förmodligen tillkommit vid någon annan grundstötning som jag glömt berätta om.
Ett av säljargumenten då jag beställde båten av Najadvarvet var för övrigt att den enligt försäljaren minsann tål rejäla bottenkänningar utan problem. Friliggande blyköl och rejäla bottenbalkar. Men så är det ju också en relativt tung och stadig liten båt.
På söndagsmorgonen duschade och rakade jag mig omsorgsfullt samt tog på mig mina finkläder och vattenkammade håret. Cyklade sen upp till stadens åttakantiga protestantiska kyrka där klockorna ringde till gudstjänst vilken jag bevistade för att få lite extra sinnesro.
Förstod inte så mycket av prästens flamländska men det gjorde ingenting för musiken var vacker och jag hade mina egna funderingar under tiden plus att det kom ett SMS från en böna i Helsingborg mitt i alltihopa så jag var nära att komma av mig.
Jag funderade på hur mycket osynliga krafter det finns och hur dessa påverkar och hjälper oss i vardagen. Det är märkligt att upptäcka hur beroende vi egentligen är och hur omedvetna vi är om detta beroende i det dagliga livet.
Elektricitet till exempel som ger kraft och ljus. Man blir oberoende av pennor och dagsljus samtidigt som man blir beroende av elen till datorn och läslampan.
Eller ta en tyngd i ett snöre som pendlar fritt och skulle fortsätta göra så varvet runt med sin massa om den inte blev störd av en samverkan mellan rörelseenergi, centrifugal och gravitationskraft.
Min båt påverkas gudskelov av vattnets lyftkraft och jag slipper att sjunka så länge den är lättare än den av skrovet undanträngda vattenvolymens massa och dessutom tyngre än motsvarande mängd luft så vi inte går till väders. Och detta tar man bara för givet dagligen.
Likadant är det med den andliga kraft som skänker styrka och livsglädje när vi hittar den. Osynlig och tyst.
Jag blir mer och mer förälskad i min lilla segelbåt vilken också drivs framåt av osynliga krafter som vindar, strömmar och annat hokus pokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar