Dinant

Dinant är en angenäm liten stad. Mycket för att ”Brother Eagles/Dinant” hade en ljudlig sammankomst vid infarten till stadskärnan. Har själv under lång tid tidigare haft samma smak vad gäller motorcyklar, Harley Davidson, som de här grabbarna med sina spättor också har. Tyvärr har det blivit för mycket Yuppiehoj hemma vilket förtar känslan avsevärt.

Detta får mig osökt att dra mig till minnes tiden då jag körde omkring på min gamla trevligt choppade ”Järnolle” utan hjälm för att kunna njuta av den stora V-twin motorns behagliga tändkuleliknande gång. Genom åren har det blivit ett antal Harleys och det står fortfarande en i garaget.

 Panhead chopper 1947

 Ombyggd Softtail Custom 1991

 Original jubileums Heritage Softtail 1993

 Nuvarande Dyna Street Bob

Hjälmlag hade införts just som jag handlat hojen så därför, som den rebell jag betraktade mig med min nyinköpta HD, blev jag tvungen att gå till doktorn och klaga på att jag hade drabbats av plötslig hjälmklaustrofobi. Den då över åttio år gamle läkaren hade sin mottagning på våningen ovanför systembolaget vid Värnhemstorget i Malmö. En stor spik med ett häfte nummerlappar satt inslagen i väntrummet på dörren till undersökningsrummet. På en lapp intill stod skrivet; "Enhetstaxa 120:-/besök" med stora handskrivna bokstäver och siffror. Väntrummet var fullt av mig och ett tjugotal A-lagare. En affärsidé läkaren verkade ha fått på äldre dar när det kanske kvittade om läkarlegitimationen kom att sitta löst. Enligt hörsägen var han mycket hjälpsam och frikostig med både det ena och det andra och besöken klarades av på löpande band i ett rasande tempo.
När det blev min tur blev jag barskt tillfrågad vad jag sökte för och förklarade då generat att jag besvärades över att bära hjälm när jag körde med min HD. ”Har du försökt?”, Jo det hade jag. ”Och hur gick det då?” Inte så bra. ”Nähä, det tyder på psykiska besvär. Etthundratjugo kronor tack”. Varpå han fyllde i mitt namn och mina besvär på ett av vägverkets förtryckta intyg, stämplade och skrev under att det gällde för all framtid.
 

Lagar och förordningar är till för att följas och jag blev naturligtvis stoppad varhelst det fanns en polispatrull inom synhåll. Poliser har ögon som korpar och ibland näsa för fall där uppenbar brottslighet förekommer som utan större besvär kan beivras. Att jag färdades på en motorcykel utan plastpotta på huvudet betraktades nästan utan undantag som en svår förseelse och tydde på en i polisens tycke häpnadsväckande nonchalans. Detta måste till varje pris stävjas och jag fick utskällning på utskällning vilket alla gånger utom en slutade med att man körde därifrån lite slokörat sen man tummat på mitt intyg fram och tillbaka, polisman till polisman och även kvinna ibland. Själv stod jag belåtet kvar vid vägkanten och gjorde långnäsa åt dem i hemlighet.
Kändes rätt bra att med så enkla medel visa att det med lite kreativitet går att göra ungefär som man själv vill. Vän av förnuft må tycka det är huvudlöst att köra utan hjälm och jag håller med, men det är mitt eget huvud jag tar ansvar för och ibland blir man bara så trött på all påtvingad omtanke. Egentligen är det ju faktiskt en dålig kompromiss så istället skulle motorcyklar totalförbjudas eftersom det stora flertalet som kör ihjäl sig i mc-olyckor bär hjälm.

Till slut gick det dock galet när jag råkade ut för en polispatrull som stoppat ett hundratal av Hells Angeles medlemmar och fått utstå samma nesa lika många gånger och därför tröttnat på fenomenet. Man ogiltigförklarade helt frankt intyget då läkaren endast var allmänpraktiserande och att man via socialstyrelsen fått fram en klausul att det måste vara en specialist som fattar beslut i så här viktiga sjukdomsfall. Jag förklarade för dem att jag bara brukade köra i trettio km/h men de var oresonliga.
Det hela ändade för egen del upp med beslagtaget intyg, polisförhör på högkvarteret i Helsingborg, rättegång med både domare, åklagare och nämndemän samt att jag kom i tidningen.
 

Domstolen fastslog efter överläggning att brott inte gick att styrka varvid åtalet ogillades och lades ner. Själv gillade jag beslutet men vad värre var, var att man samtidigt rapporterat fallet till socialstyrelsen som slog i sina register och såg att jag var flygkapten. Som sådan får man enligt deras mening inte ha psykiska besvär varför man rapporterade till luftfartsverkets chefsöverläkare vilken drog in mitt flygcertifikat på studs.

Hur jag kom ur detta trauma är en annan kul historia där Quackquack Bengtsson och luftfartsverkets inspektör på Sturup spelade huvudrollerna helt ovetande om den vändning fallet tagit. Det slutade i alla fall med att jag kunde flyga vidare i nästan femton år till. Fortsättning följer en annan gång. Tänk ett sådant ståhej för en plastpottas skull…

Tillbaka till Dinant så fanns parkeringsplats för båten precis framför alla små trevliga restauranger och caféer längs kajen.

Dinant är välkänt för sina rikliga fyndigheter av mässingsmalm och var redan på tolvhundratalet berömt för sin gjuterikonst. Dessutom är det precis fyrahundra steg upp till citadellet ovanför stan och så brant att man lätt kan få andnöd om man försöker klättra hela vägen upp i ett nafs vilket jag gjorde. Dock utan att själv få andnöd då jag är vältränad efter allt klättrande i de många slusstrappor vi under resans senare del klättrat uppför med båten, min papegoja Astrid och jag.

Några kilometer utanför staden reser sig den väldiga Bayardklippan vilken enligt legenden delades mitt itu av hästen Bayard som bar Aymons fyra söner, och även givit namn åt vår svenska OS-ryttarinna Malin Bayard, när de flydde från den arge Charlemagne.

Dinant står även födelseort åt Adolphe de Saxe som uppfann saxofonen vilken än idag gjuts av den finstämda Dinardmässingen. En av hans större saxar stod utställd på torget i jazzkvarteren.

Adolphe var en mycket stillsam man så han slutade därför sina lyckliga dagar i stadens centrum på en bänk med att sitta stilla så länge att han mumifierades. Man lät honom sitta kvar och många jazzmusiker vallfärdar numera till platsen flera gånger per år.

Inte att förringa i sammanhanget är att staden också är välkänd för sin ”couque” en mycket söt och god liten honungskaka.

Tro inte på allt som är sant!