September

Jag har nu sen leveransen från Najadvarvet loggat nästan tretusen sjömil. Mätt i kilometrar blir det ca femtusenfemhundrafemtiofem stycken.

Hösten börjar märkas av. På vissa ställen har löven börjat gulna vackert. Jag är säkert inte ensam om att känna av en släng bitterljuv melankoli när de första tecknen på att sommaren är slut infinner sig. För egen del är det första hösten i frihet efter mitt långa liv som träl.Vid denna tid infinner sig också för mina trälande gamla arbetskamrater stora halvårsskälvan eftersom det är dags för OPC (Operators Professional Check) i en flygsimulator någon stans i världen. På min tid som pilot gjorde vi det bl.a i Hatfield, Manchester, Berlin, Bryssel, Istanbul, Washington och San Diego.
Ibland var det kul men i ärlighetens namn måste jag så här i efterhand erkänna att det mest var ”a pain in the ass”. Lider därför just nu med mina svårt plågade före detta arbetskamrater.

Befinner mig för tillfället på nattstopp i den lilla byn Veeres medeltida hamn. Ett av de ställen man inte visste fanns.

Jag måste tillstå att såväl Holland som holländarna är en trevlig upplevelse. Man blir vänligt bemött, nästan alla pratar engelska utan att oja sig som fransmän och belgare gärna gör. Man har god smak och många är konstnärligt sinnade. Båtlivet är rikt och fantasifullt. De flesta både stora och små städer, samhällen och byar har kanaler som ger karaktär åt miljön. Rent spontant trivs man i Holland då alla går i stora färgglada träskor precis som i Skåne där dom dock vanligtvis är svarta.
På vägen hit från Willemstad råkade jag åter ut för ett flertal slussar vilka dock inte åsamkar mig några större bekymmer längre då jag numera konsekvent nyttjar mig av den för ensamseglare så enkla och överlägset geniala entampsmetoden vilken beskrivits i tidigare inlägg.
Bifogar för säkerhets skull ytterligare ett fotografi så alla besserwissers åter kan detaljstudera arrangemanget och förhoppningsvis svälja nesan att metoden är oklanderlig och oslagbar i all sin enkelhet. En stor bollfender fram och bak så kommer båten ingenstans.

Det regnar ute nästföljande förmiddag så jag passar på att skriva några rader och planera för vidare färd till Vlissingen (Flushing) under dagen. Tog lite senare en promenad  ihop med mitt lilla reseparaply vilket endast skyddar huvudet från att bli blött.Passade på vägen in i staden, mitt över hamnbassängen, på att ta en gratis dusch i marinas kodlåsta serviceanläggning genom att smyga in bakom en tysk som var så fet att jag utan besvär kunde gömma sig bakom honom tills vi båda var genom dörren. Både varmvatten, tvål och toalettpapper var gratis.

Väl inne i den gamla stadskärnan hade jag turen att hamna mitt i något slags nostalgiskt marknadsjippo där man kunde provsmaka diverse Holländska delikatesser gratis. Allt från korvar, skinkor, småkakor, honung, dressingar, ostar, brödskivor till getmjölk och tulpansaft.

Holländsk bondmora som bjuder på ost

Vallonsk smed som fått fnatt på stämjärn

Passade på att äta mig riktigt mätt. Hittade även ett gratis trådlöst Internet och lånade en stol av en antikvitetsaffär på trottoaren under tiden jag lät maten smälta i lugn och ro.

Det fanns en uppstoppad vattensköldpadda inne i butiken som var till salu vilken jag fick svårt habegär till. Tänkte först att den kunde vara kul att sätta upp på det förliga skottet i salongen ombord. Tänkte sedan att hur kul hade det varit att själv bli infångad av någon närig jägare och uppstoppad bli upphängd i någons kajuta, så det fick vara. Detta fick mig osökt att tänka på en bukig kompis som smugglade hem ett sköldpaddsskal från Västindien där vi seglade ihop en semester för många år sedan och som passade precis över buken  dolt av en säckig tröja Tyckte jag såg det  hänga på en hamnkrog mitt i Öresund vid ett senare tillfälle, ha, ha...
Sprang till min stora förvåning på ett par skulpturer av våra välkända måsluffare Kaj och Börje från Scandlines reklamsnuttar, där de har huvudrollerna och som tidigare under den gångna sommaren varit med i en film som spelats in i staden av en ideell förening som kämpar med att få alla måsar fridlysta. En av stadens många skulptriser hade då blivit så förtjust i de två ovanligt intelligenta fåglarna att hon skulpterat dem.

Besökte också den gamla bastionen vilken var bestyckad med kanoner riktade ut över vattnet och såväl förr som nu utgjorde och utgör ett allvarligt hot mot sjöfarten i omgivningarna. En gammal maskinist som heter Peter Dijkstra och arbetar som vaktmästare  där berättade att han brukar ladda kanonerna med svartkrut och begagnat påssnus och skrämma skiten ur Norska fritidsseglare när några sådana vid sällsynta tillfällen passerar staden.

När jag var klar med mitt kastade jag loss och slapp hamnavgiften då hamnkapten inte gitte göra sig besvär att ge sig ut i regnet och inkassera några futtiga €:os. Säsongen var ju ändå snart över.

Har tidigare felaktigt nämnt att ”The standing mast route” slutar vid Willemstad. Ännu en kanalstump finns dock kvar lagom att avverka på en eftermiddag. Efter nästa anhalt Vlissingen är det sen öppen sjö över vilken jag planerar att angöra Oostende då väder, vind och humör anpassat sig till gynsamma förhållande.

Sommaren väntar strax om hörnet igen