Till grodhavsstaden Lemmer

Påföljande dag var vi uppe med bytuppen för att sträckköra båten och oss själva ner till staden Lemmer som ligger vid norra utloppet till det Nederländska grodhavet Ijsselmeer. En stor grund insjö, nästan av Vänerns kaliber. Ett bra dagsverke.

Det regnade och var mest trist väder så det blev till att kura under sprayhooden med autopilotens fjärrkontroll i handen och ett skarpt falköga både för och akterut då man ständigt höll på att bli överkörd av i mitt tycke onödigt stora fraktpråmar.

Från och till gled vi genom små både pigga, trevliga och mycket trevliga villasamhällen. Livet där anpassat till kanalen som helt tydligt är huvudsaken i tillvaron precis som bygatan hemma i Domsten där alla utom jag själv vet allt om alla.

Många har sin båt i trädgården

Lemmer är en liten trevlig insjökuststad med både sandstrand samt kanaler genom stadskärnan. Gammalt och genuint med tre kyrkor och torg där nästan alla som inte arbetar sitter på café och glor på de otaliga flanörerna som i sin tur glor tillbaka. Jag satt där också och glodde eftersom jag slutat arbeta. Det är en viktig och mycket behaglig del av vardagens normala göromål.

Fick en bra plats i marinan till rimlig kostnad och beslöt därför att äta ute under kvällen. Hade turen att hitta ett ställe som hade färska vinkokta musslor på menyn. Gott, gott.

Det började dagen efter naturligtvis blåsa lite för mycket för att ge sig ut på grodhavet. Vi beslöt att masa en extra dag precis som dalmasarna har för vana att alltid göra. Det vill säga göra nästan ingenting. Man blir bortklemad av allt det bekväma kanalåkandet.

Fick i alla fall cyklat upp i byn och gjort affärer med bagaren innan frukost nästa förmiddag. För övrigt en avlägsen släkting till Salig insomnade Tomelillabagaren (Herr Eckelin) där hemma i Skåne, vars son och sonson precis som jag seglat till sjöss. Sist jag seglade till Tomelilla förtöjde vi i den lilla trevliga hamnen och handlade även där frukostbullar som var väl så goda som de i Holländska Lemmer.

Hittade följande klipp i min e-postlåda härförledens, skickat av min gamle vän P.Quistdahl uppväxt i den lilla bonnhålan Simris på Österlen;

"Glöm aldrig bort följande vers, som kan rädda livet eftersom den kan appliceras på hela livet:
 
Det finns ingen som kan baga brö
Sen han i tomelilla dö
Även om drövlet är styggligt
Så reser sig degen rätt hyggligt
Och kunden kan inget smaka
Att med drövel jag bakat min kaka

( Klipp ur bagarens egen dagbok, lite filosof var han nog den gode Eckelin)Det är en djupt filosofisk analys av livet, som innebär att om du bara håller fronten uppe och ler, så kan du göra allt. Används som ett skolexempel under utbildning av dammsugar och bilförsäljare.

P.S
Har ansökt om permanent båtplats i Tomelilla hamn, men inte fått något svar än. Perfekt plats för gädd och garnfiske!!"

Frampå eftermiddagen då vinden minskat några Beauforter beslöt vi hastigt och lustigt att lämna denna idyll för att bege oss ut på Grodhavet Ijsselmeer ner mot Amsterdam där min vackra kvinnliga gast tänker överge mig för att förverkliga sin dröm om att återvända till vardagen hemma. Det blir en svår förlust då hon börjat bli riktigt varm i beckbyxorna samt hanterar både snören och rorkult som en hel matros. Dessutom kan hon koka soppa på en märlspik.

Fortsättning följer alldeles strax.