The standing mast route

Nu är det dags att påbörja resan inomskärs på kanaler och över insjöar genom Holland. En rutt där alla broar antingen går att öppna eller är höga nog att gå under med masten kvar ombord stående på sin vanliga plats. Den på holländska så kallade "Staande Mastroute" och jag skiftade därför till Holländsk gästflagg då vi seglade in på Drottning Beatrix hemmavatten.

 

 

Hennes Kungliga Majestät är mor till tre söner, Willem, Johann, och Constantin. Den gamla damen har genom sina fruktsamma söner fått i allo åtta barnbarn, Catharina-Amalia, Alexia, Ariane, Maximillian, Heliogabalus, Eloise, Claus-Casimir, Leonore, Luana och Zaria om jag inte missminner mig. Hon är dessutom brylling med sin svenske kollega Kung Carl XVI Gustaf.

Anlände hursomhelst till slussen i Delfzijl fram på förmiddagen efter det att min besättning, jag själv och vårt segelfartyg Hodie legat inblåsta under tre dagar på den tyska ostfrisiska ön Borkum. För övrigt ett ganska udda ställe man normalt aldrig kommer till även om man blir lika gammal som gamle Kungen Gustav VI Adolf. Slussningen var för ovanlighetens skull helt odramatisk.

Då skräckkänslorna inför slussningen gett vika puttrade vi så sakta ut längs kanalen ner mot den Holländska staden Gronningen. Plötsligt hade alla kräkningsbefrämjande böljor upphört vilket kändes befriande.

Det kändes också som om tiden stod lika stilla som den blanka vattenytan. En förtrollande upplevelse från att ha kräkts regelbundet på det upprörda otrivsamma och allmänt stökiga havet utanför den Tyska västkusten.

 

Väl framme i Groningen, lagom till lunch, blev vi hindrade av en stängd bro och via VHF-radion upplysta tre gånger av brovakten att bron skulle öppnas först klockan 1300 trots att den var kvart över. Vakten ändrade då öppningstiden till klockan 1400 men öppnade 1335 lokal tid utan förvarning. Eftersom vi förtöjt i godan ro för att invänta tvåslaget och broöppningen blev det nu bråttom att komma igenom innan andra idéer sattes i verket.

Tidstypisk brovakt med tjänstecykel och visselpipa på pass vid brons manövercentral

Angjorde ånyo kaj vid en trevlig förtöjningsplats mitt inne i stan och gick iland efter att ha gjort hamnklart ombord.

Hittade ett litet schapp där vi mättade oss  med varsin väldigt god hemlagad hamburgare med  bröd på båda sidorna precis som hemma. Den var ju så god att det inte var klokt, konstaterade min vackra kvinnliga gast när vi senare mätta och goda satt och smälte maten i den gassande Holländska stadssolen.

Att sedan i kvällningen få glida genom den gamla staden på dess smala och pittoreska små kanaler var en hänförande upplevelse även om broarna, som fick öppnas titt som tätt för oss, var många. Till och med myggen och en och en annan fluga surrade förnöjsamt runt om oss.

 

En del gick inte att öppna vilket bilden ovan styrker och då vi beslutat att genomföra vår kanalfärd genom Holland utan att skruva av masten fick vi korrigera vår navigering en aning vilket inte var hela världen då vi fortfarande inte har någon större brådska i denna behagliga tillvaro.

Fler som funnit sig till rätta i livet fast de verkar ha fastnat i en Holländsk trätoffel

Hit men inte längre idag

Brovakten hade stängt för natten trots att klockan ännu inte var slagen nitton lokal tid och cyklat hem för att hålla kväll vilket vi också blev tvungna att göra. Inte gjorde det något.

Det var fullmåne och alldeles stilla med en spegelblank vattenyta. En magiskt vacker kväll i sittbrunnen.

Tänk att vi människor varit på månen också