Äntligen har det våldsamma ovädret bedarrat och sommaren är tillbaka.
Upp sex, lätt frukost, ner med sittbrunnstältet, vattentanken fylld, landströmmen borta och så iväg med lågvattnet som passerat lägsta höjd så vi på så vis får medström österut mot ”The Standing Mast Route” genom Holland.
Vi fick kasta loss själva eftersom vi inte hade tid att vänta på en morgontrött hamnfogde vilket naturligtvis omedelbart straffade sig genom att vi blev påseglade av en stor grön farledsboj som gled på oss i den svåra tidvattenströmmen utanför hamnutloppet och smetade av sin färg på vår skrovsida. Tursamt nog inga andra skador.
När den värsta chocken väl lagt sig fortsatte vi bort mot Delfsijl där kanalerna börjar. Seglade för en fin morgonbris och låg på hård kryss när en polisbåt började blåsa i visslan. På däck stod ett vackert uniformerat tyskt befäl och skrek i en taltratt av mässing, för bara tyskar skriker när de talar, att vi skulle hålla oss på styrbords sida i farleden. Mannen var förmodligen totalt okunnig vad gäller segling eftersom han inte förstod orimligheten att segla rakt mot vinden vilket skulle ha varit nödvändigt för att åtlyda hans order.
Det behagliga och stundtals lättjefulla livet går sin gilla gång och beskrivningen av detta fortsätter vare sig allt blir som tänkt eller inte. Under en tid framöver kan ni därför snart läsa om hur det är att leva sitt liv på de Holländska kanalerna.
Upp sex, lätt frukost, ner med sittbrunnstältet, vattentanken fylld, landströmmen borta och så iväg med lågvattnet som passerat lägsta höjd så vi på så vis får medström österut mot ”The Standing Mast Route” genom Holland.
Vi fick kasta loss själva eftersom vi inte hade tid att vänta på en morgontrött hamnfogde vilket naturligtvis omedelbart straffade sig genom att vi blev påseglade av en stor grön farledsboj som gled på oss i den svåra tidvattenströmmen utanför hamnutloppet och smetade av sin färg på vår skrovsida. Tursamt nog inga andra skador.
När den värsta chocken väl lagt sig fortsatte vi bort mot Delfsijl där kanalerna börjar. Seglade för en fin morgonbris och låg på hård kryss när en polisbåt började blåsa i visslan. På däck stod ett vackert uniformerat tyskt befäl och skrek i en taltratt av mässing, för bara tyskar skriker när de talar, att vi skulle hålla oss på styrbords sida i farleden. Mannen var förmodligen totalt okunnig vad gäller segling eftersom han inte förstod orimligheten att segla rakt mot vinden vilket skulle ha varit nödvändigt för att åtlyda hans order.
Många andra både konstiga och vackra fartyg passerade i morgonsolen.
Det behagliga och stundtals lättjefulla livet går sin gilla gång och beskrivningen av detta fortsätter vare sig allt blir som tänkt eller inte. Under en tid framöver kan ni därför snart läsa om hur det är att leva sitt liv på de Holländska kanalerna.
Tillfälligt befriad från sjösjukan. Den värsta av sjukdomar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar