På Sverigebesök

Som jag tidigare nämnt var det dags för min vackra kvinnliga gast att mönstra av och återvända till den bistra verkligheten. Beslöt därför att följa henne hem som den gentleman jag är fostrad till av min fader.
Väl i Sverige var det skönt att få lite ombyte trots all livskraftig växtlighet på min systers ägor som jag brukar åka på att tukta. En fluga som skulle smällas var att fixa takpannorna som vaknat till liv under den tidiga augustistormen och omplacerat sig i ett mindre tilltalande osymetriskt mönster.
På kvällen var det så vackert väder att vi satte oss på en strandbänk strax vid havet och åt upp en hel påse räkor. Solen gick ner och ännu en dag kunde vi mätta, friska och välmående gå till kojs.
Kändes konstigt att sova i en säng som inte rullade men det gick bra ändå och dagen efter körde vi i ottan upp till ”Öppna Varv” på Orust i Tjörn för att låta oss inspireras till en möjlig långsegling lite senare i en större båt.
För några år sen då jag och tre goda vänner var på Orkneyöarna och dök i Scapa Flows mörka vatten på de gamla första världskrigsfartygen som ligger på bottnen därute, träffade jag en trevlig skotte som heter John McAllan. John är seglare sedan barnsben och visade ett uttalat intresse för våra fina kvalitetsbåtar från västkustvarven. Därför berättade jag om det årligen i augusti återkommande jippot ”Öppna varv” och rekommenderade John att kika på de fina Najadbåtar som tillverkas där bland allt annat skräp. Nu hör det till saken att John tog mig på orden och hade just i år rest till Sverige där han tog kontakt med Najadvarvets representant Olof Segling och per telefon fick en målande vägbeskrivning då han liksom vi närmade sig varvet på ön under lördagsförmiddagen. Med såväl förvåning som glädje stötte vi på honom just som han skakade hand med Olof, som vädrade affär lång väg.

Samtidigt lyfte John artigt på sin rödrutiga skotte mössa med sådan kraft att allt håret följde med. Olof höll också på att tappa håret när han upptäckte att det var min hand som han så förväntansfullt tryckte.

Både min vackra kvinnliga gast, som ännu inte mönstrat av ordentligt, John och jag blev svårt betagna av en 40 ft:s Najad trots det hutlösa priset.

Blivande redare?

Vem vet, det kanske blir affär när och om det blir läge för lite längre segelturer än den nu pågående.

Ännu större blev förvåningen när vi träffade på Pelle Pilot, en gammal kaptenskollega från tiden på trevliga Malmö Aviation. Pelle som hade haft sovmorgon stod just och stekte ägg och bacon i sin rymliga byssa, vilka Pia och han skulle ha till frukost i den lyxiga mahognysalongen tillverkad av skickliga båtbyggare på Orust.

Senare på dagen visade Pelle och Pia oss Reginavarvet och deras fina däcksalongsbåtar av vilka Pelle just köpt ett fabriksnytt exemplar.

Pelle balanserande på ett ben under ivrigt samtal med banken

Pelle försökte med sin välkända och trevligt medfödda entusiasm frälsa mig från Najad men med min sportiga och ungdomliga läggning föll jag inte fullt ut för däcksalongsstuket även om det är bekvämt när det regnar och blåser för mycket. Helt ärligt så klämmer skon lite då jag blir sjösjuk och kräks när jag kommer inomhus till sjöss. Således är det bortkastade pengar att köpa till en däcksalong.

Gjorde efter en trevlig dag med vackert väder och många nya intryck pinan kort och skjutsade hem och skiljdes från min under flera gångna veckor så vackra och duktiga kvinnliga gast som "måste" hem och arbeta vilket jag betvivlar. Att gasta är mycket viktigare i mitt tycke.

Resten av Sverigebesöket blev bara formalia förutom en trevlig middag på min tre dygn äldre tvillingsysters balkong med hänförande utsikt över Mölle hamn.

Träffade även min kompis Doris i Helsingborg där vi åt varsin fisk ihop på Roys i norra hamnen på tisdagen innan jag tog mig ner till Kastrup och flög tillbaka till Amsterdam och mitt fartyg.
När jag ställdes inför den här åsynen på Kastrup fick jag plötsligt nervösa ryckningar i ansiktet men kom snabbt till sans när jag åter nupit mig i både styrbord och babords skinka vilket numera har blivit en betingad reflex.

Ibland blir drömmen sann...