Framåt kväll passade jag på att förhala in i kanalen vid broöppningen prick klockan sju. Bron stänger under natten och jag ville passa på att segla vidare lite senare i mörkret då vinden fortfarande var ok. Tilltagande upp till kuling utlovad under morgondagen.
Hursomhelst ringde min pilotkollega Helena just som jag var på utflykt med gummibåten. Bjöd ombord för att visa Hodie och berätta om mina planer och då hennes hund Uzi är utbildad att livrädda förlista fiskare på New Foundland tog vi jollen på en kanalfärd bort till båten. Kändes tryggt då jycken lär kunna dyka samt simma både bröst och ryggsim. Uzi lyckades med sin till synes goda simultankapacitet hålla reda på alla sina fyra tassar och med lite lätt uppmuntran själv ta sig ombord på Hodie från gummibåten vilket är svårt även för oss tvåbenta.
Senare på kvällen hamnade jag på fest hos en gammal kompis, Arnold, som liksom jag själv seglat chief i handelsflottan men nu gått iland och skaffat både bensinmack och båtaffär med liten tillhörande marina i Höllviken. Han hade till och med fru och tre grabbar som nästan var lika stora som Arnold och mig.
Vi har inte sett varann på trettio år så det var ett trevligt möte. Blev påtrugad chokladpudding med jordgubbar, björnbär och vispgrädde.
Halv ett på natten fattade jag det nyktra beslutet att kasta loss. Kände att jag börjat bli bortklemad och behövde komma till sjöss.
En timma senare var jag på väg i det intensiva nattmörkret på Östersjön med kurs på Vordingborg. Satte fräs på autopilot, radar och AIS. Alla med larm som piper i tid och otid och stör sömnen. Så gör också den förbaskade äggklockan som jag för säkerhets skull vrider upp var tjugonde minut så jag kan rotera ena ögat längs horisonten likt Kullens fyr och somna om i lugn och ro. Betydligt bättre än att jobba som pilot där man ständigt riskerade att ramla ner när man somnade vid spakarna.
När det ljusnat låg Hodie och jag snart tryggt förtöjda i Vordingborgs lilla trevliga hamn, inblåsta dessutom, vilket vi kommer att vara ca ett till två dygn till eller mer efter behag.
Senare under dagen tog jag en promenad upp i byn och höll på att slå runt på kajen när jag fick syn på mitt förra motorfartyg "Snippan" tryggt förtöjd mellan två pollare. Fick en tår i ögat trots att jag är väldigt hårdhudad i vanliga fall och dessutom fick bra betalt för henne.
Ikväll skall jag ta ett par glas mjölk och cykla upp i byn för att se efter om det finns några lokala förmågor som vågar mucka gräl med mej. I övrigt har jag anammat livet som långseglare ganska friktionsfritt. Det snörper så klart lite i hjärtat när jag tänker på hur alla mina lyckligt lottade före detta arbetskamrater har förmånen att fortsätta glassa med sina överbetalda lyxjobb medan jag ensam och oavlönad måste kämpa för livet, ofta under svåra förhållanden, i en liten båt på havet och i främmande lömska hamnar.
Fortsättning följer.
Senare på kvällen hamnade jag på fest hos en gammal kompis, Arnold, som liksom jag själv seglat chief i handelsflottan men nu gått iland och skaffat både bensinmack och båtaffär med liten tillhörande marina i Höllviken. Han hade till och med fru och tre grabbar som nästan var lika stora som Arnold och mig.
Vi har inte sett varann på trettio år så det var ett trevligt möte. Blev påtrugad chokladpudding med jordgubbar, björnbär och vispgrädde.
Halv ett på natten fattade jag det nyktra beslutet att kasta loss. Kände att jag börjat bli bortklemad och behövde komma till sjöss.
En timma senare var jag på väg i det intensiva nattmörkret på Östersjön med kurs på Vordingborg. Satte fräs på autopilot, radar och AIS. Alla med larm som piper i tid och otid och stör sömnen. Så gör också den förbaskade äggklockan som jag för säkerhets skull vrider upp var tjugonde minut så jag kan rotera ena ögat längs horisonten likt Kullens fyr och somna om i lugn och ro. Betydligt bättre än att jobba som pilot där man ständigt riskerade att ramla ner när man somnade vid spakarna.
När det ljusnat låg Hodie och jag snart tryggt förtöjda i Vordingborgs lilla trevliga hamn, inblåsta dessutom, vilket vi kommer att vara ca ett till två dygn till eller mer efter behag.
Senare under dagen tog jag en promenad upp i byn och höll på att slå runt på kajen när jag fick syn på mitt förra motorfartyg "Snippan" tryggt förtöjd mellan två pollare. Fick en tår i ögat trots att jag är väldigt hårdhudad i vanliga fall och dessutom fick bra betalt för henne.
Ikväll skall jag ta ett par glas mjölk och cykla upp i byn för att se efter om det finns några lokala förmågor som vågar mucka gräl med mej. I övrigt har jag anammat livet som långseglare ganska friktionsfritt. Det snörper så klart lite i hjärtat när jag tänker på hur alla mina lyckligt lottade före detta arbetskamrater har förmånen att fortsätta glassa med sina överbetalda lyxjobb medan jag ensam och oavlönad måste kämpa för livet, ofta under svåra förhållanden, i en liten båt på havet och i främmande lömska hamnar.
Sill, sill på er!
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar