Ändrade planer

Nähänä, det blev inte som tänkt. På väg västerut från Amsterdam mot kusten och Engelska kanalen anfäktades jag av en smygande och mycket obehaglig fruktan för att återigen behöva kräkas så jag svängde snabbt, innan det var försent, till vänster och fortsatte det bekväma och intressanta livet på de små hemtrevliga inlandskanalerna ett tag till.

Ligger för närvarande, en bra bit söderut, i Willemstad som är en av de sista utposterna på  "the standing mast route" (öppningsbara broar hela vägen). Sen måste jag ut i öppen sjö men jag behöver ju inte gå imorgon...

Willemstad är en riktig pärla, men mer om detta och resan hit när jag är utvilad. Det här med att blogga kräver sin man. Speciellt om man hela tiden skall hålla sig till sanningen och ingenting annat än sanningen.

Tills dess håll tillgodo med ett trollerinummer;

 Hokus - resecykel

Pokus - motionscykel när det regnar

Fillijokus - touringcykel när solen skiner

Kära läsare, tänker ofta ;"vad vore resan utan er"?

Info

"Vänta inte för länge om du har möjlighet,tiden går och kommer aldrig tillbaka.
Andra kanske behöver ditt jobb bättre"

På Sverigebesök

Som jag tidigare nämnt var det dags för min vackra kvinnliga gast att mönstra av och återvända till den bistra verkligheten. Beslöt därför att följa henne hem som den gentleman jag är fostrad till av min fader.
Väl i Sverige var det skönt att få lite ombyte trots all livskraftig växtlighet på min systers ägor som jag brukar åka på att tukta. En fluga som skulle smällas var att fixa takpannorna som vaknat till liv under den tidiga augustistormen och omplacerat sig i ett mindre tilltalande osymetriskt mönster.
På kvällen var det så vackert väder att vi satte oss på en strandbänk strax vid havet och åt upp en hel påse räkor. Solen gick ner och ännu en dag kunde vi mätta, friska och välmående gå till kojs.
Kändes konstigt att sova i en säng som inte rullade men det gick bra ändå och dagen efter körde vi i ottan upp till ”Öppna Varv” på Orust i Tjörn för att låta oss inspireras till en möjlig långsegling lite senare i en större båt.
För några år sen då jag och tre goda vänner var på Orkneyöarna och dök i Scapa Flows mörka vatten på de gamla första världskrigsfartygen som ligger på bottnen därute, träffade jag en trevlig skotte som heter John McAllan. John är seglare sedan barnsben och visade ett uttalat intresse för våra fina kvalitetsbåtar från västkustvarven. Därför berättade jag om det årligen i augusti återkommande jippot ”Öppna varv” och rekommenderade John att kika på de fina Najadbåtar som tillverkas där bland allt annat skräp. Nu hör det till saken att John tog mig på orden och hade just i år rest till Sverige där han tog kontakt med Najadvarvets representant Olof Segling och per telefon fick en målande vägbeskrivning då han liksom vi närmade sig varvet på ön under lördagsförmiddagen. Med såväl förvåning som glädje stötte vi på honom just som han skakade hand med Olof, som vädrade affär lång väg.

Samtidigt lyfte John artigt på sin rödrutiga skotte mössa med sådan kraft att allt håret följde med. Olof höll också på att tappa håret när han upptäckte att det var min hand som han så förväntansfullt tryckte.

Både min vackra kvinnliga gast, som ännu inte mönstrat av ordentligt, John och jag blev svårt betagna av en 40 ft:s Najad trots det hutlösa priset.

Blivande redare?

Vem vet, det kanske blir affär när och om det blir läge för lite längre segelturer än den nu pågående.

Ännu större blev förvåningen när vi träffade på Pelle Pilot, en gammal kaptenskollega från tiden på trevliga Malmö Aviation. Pelle som hade haft sovmorgon stod just och stekte ägg och bacon i sin rymliga byssa, vilka Pia och han skulle ha till frukost i den lyxiga mahognysalongen tillverkad av skickliga båtbyggare på Orust.

Senare på dagen visade Pelle och Pia oss Reginavarvet och deras fina däcksalongsbåtar av vilka Pelle just köpt ett fabriksnytt exemplar.

Pelle balanserande på ett ben under ivrigt samtal med banken

Pelle försökte med sin välkända och trevligt medfödda entusiasm frälsa mig från Najad men med min sportiga och ungdomliga läggning föll jag inte fullt ut för däcksalongsstuket även om det är bekvämt när det regnar och blåser för mycket. Helt ärligt så klämmer skon lite då jag blir sjösjuk och kräks när jag kommer inomhus till sjöss. Således är det bortkastade pengar att köpa till en däcksalong.

Gjorde efter en trevlig dag med vackert väder och många nya intryck pinan kort och skjutsade hem och skiljdes från min under flera gångna veckor så vackra och duktiga kvinnliga gast som "måste" hem och arbeta vilket jag betvivlar. Att gasta är mycket viktigare i mitt tycke.

Resten av Sverigebesöket blev bara formalia förutom en trevlig middag på min tre dygn äldre tvillingsysters balkong med hänförande utsikt över Mölle hamn.

Träffade även min kompis Doris i Helsingborg där vi åt varsin fisk ihop på Roys i norra hamnen på tisdagen innan jag tog mig ner till Kastrup och flög tillbaka till Amsterdam och mitt fartyg.
När jag ställdes inför den här åsynen på Kastrup fick jag plötsligt nervösa ryckningar i ansiktet men kom snabbt till sans när jag åter nupit mig i både styrbord och babords skinka vilket numera har blivit en betingad reflex.

Ibland blir drömmen sann...

Till Amsterdam

Som sagt dagen började bra. Alltid uppfriskande att få stiga upp extra tidigt så man har god tid på sig att vakna upp ordentligt. Att få ha sin hjärtevän ombord och dela frukosten med är heller inte fel.

Det regnade lite och var allmänt grått och småmuggigt men vinden var bra och låg på för en kryss sydväst mot Amsterdam men först var vi tvungna att slussa. Detta förorsakar normalt inga problem längre då vi börjar bli både samspelta och erfarna även med den konsten.

Strax söder om slussen låg den stora flygande Holländaren s/s Skutsje på svaj. Skutsje är en råtacklad toppsegelskonare och ett av drottningens stolta men ålderdomliga örlogsfartyg och dessutom namne med min gamla husbåt i Stockholm som låg vid stadshuset på Norrmälarstrand, en Holländsk Tjalk, som hette "Us Skutsje" och betyder "vår lilla skuta". En av drottningens vuxna söner, Heliogabalus, är för övrigt konteramiral ombord. En hård men rättvis sjöman enligt hörsägen längs kanalerna.

Hms/s Skutsje
http://www.youtube.com/watch?v=YvBHdw-EqLM

Ett av många lustiga sammanträffande under den här resan var att jag av slussvakten fick veta att vi hade en gemensam bekant ombord på Skutsje, nämligen musikern Huijtjaam Rubenovitz som spelar klarinett i samklang med fartygets näpna gosskör. Denna gosskör består av skollediga Holländska sjöscouter som passar på att få lite sjöpraktik under sommarlovet.
Huijtjaam och jag seglade till sjöss ihop på sjuttiotalet (nittonhundra) i en gammal shelterdäckare där han mönstrat eldare, mest på skoj men även för att komma ifrån sin tjatiga kärring hemma i Amsterdam.
Han hade hand om fartygets stora Babcock & Wilcox donkeyboiler viken krävde sin man när ångtrycket blev för lågt. Musikalisk som han var redan på den tiden hade han lärt sig Evert Taubes berömda ”Eldarevalsen” utantill på svenska vilken hjälpte honom att stå ut med den ofta mördande hettan i fartygets pannrum.

Hursomhelst kryssade vi på mot Amsterdam, nu år 2008, för en hård sydlig styv bris. Vi blev tvingade att göra flera slag och tampas med en Bavariabåt som gjorde förvånansvärt bra fart över grund på grund av den extra gynnsamma lokala medströmmen vilken vi saknade.
Många stolta segelfartyg svischade förbi hela tiden tills vi kom fram till Amsterdams stadsgräns och första sluss in till de centrala delarna. Bland annat denna vackra ”hundraelva”.

Framemot sen eftermiddag var vi helt odramatiskt inslussade och stävade mot centrum av den berömda staden med alla sina kanaler och husbåtar.

Hittade av en händelse den lilla trevliga marinan ”Sixhaven” mitt för Amsterdams centralstation.

Efter en del avancerade manövrar och diverse annat tricksande med hjälp av alla förståsigpåare som samlats på kajen i den klaustrofobiskt trånga och överfulla marinan, låg vi snart förtöjda på en utmärkt skyddad och trevlig plats med gratis internet och skälig dygnsavgift.

Hamnkontoret i Sixhafen

På outgrundliga vägar hade min gamle vän och förre arbetskamrat Huijtjaam fått nys om att vi var i antågande och därför tagit med sig sin yngre kusin Ibbie"hippie"Ibsen (som spelat med i den Holländska uppsättningen av "Fiddler on the Roof" en gång i tiden), förövrigt med Danskt påbrå, till den lilla hamnen för att överraska oss med att tillsammans spela en glad kycklingpolka när vi förtöjt.

Det var rörande vackert och i kombination med det kära återseendet kunde jag inte låta bli att bli lite fuktig i ögonen. Huitjaam hade tagit på sig den smalbrättade finhatten av svart nappa och Ibbie hade en ny keps för att han också skulle göra ett gott intryck på oss.

Amsterdams pompösa station

Senare framåt kväll lade vi upp en strategi som i stora drag gick ut på att vi skulle unna oss ett skrovmål på någon trevlig uteservering då det var lagom ljummet i luften samt att ta en tur till Orust på Tjörn över helgen för att titta på ny båt om behov skulle uppstå. Evenemanget ”Öppna varv” skulle nämligen gå av stapeln under förestående helg.

Färjan över till centrum

Holländsk filur med perspektiv på tillvaron

Virrvarret av kanaler, mångfalden av husbåtar i alla dess olika skepnader och den smått kaotiska cykeltrafiken gjorde promenaden på stadens trottoarer både spännande och njutningsfull.

Cyklar, cyklar och åter cyklar

Ambulerande plantskola

Holländaren i sig har ett genuint odlingsintresse, inta bara för tulpaner, utan även för andra konstiga växter.

Tomatplanta...?

Fröer att använda för egenproduktion fanns att köpa överallt. Likaså rökpipor att elda upp ogräset i. Personligen röker jag bara lakritspipa och dricker läskedryck så det var inte av något meningsfullt intresse att fördjupa sig i saken.

Kvällsmaten, vilken vi intog på uteserveringen hos en liten trevlig restaurang för en rimlig europeisk peng, var en riktig höjdare och gjorde att vi såg fortsatt ljust på tillvaron.

Avslutade den fina dagen med ett par riktigt goda jordgubbsbakelser. Vi åt upp dem och borstade tänderna innan vi lagom trötta somnade gott ombord i vår lilla hemtrevliga sovhytt.

Livet som Friherre är gott det också!

Grodhavet

Ijsselmeer är en stor sötvattensjö full med kväkande grodor liksom Vänern och har för närvarande funnit sig tillrätta strax norr om Amsterdam. Det salta havet utanför försöker ideligen bryta genom vallen som skiljer det från Ijsselmeer och dränka Holländarna.
Slussade ut från Staden Lemmer, som i sin tur ligger norr om Ijsselmeer, vid tretiden på eftermiddagen onsdagen den 20 augusti.
Ack vad tiden går fort när man upplever trevliga platser i en harmonisk fas av livet. Känner ofta en varm våg av tacksamhet inombords över att få ha det så bra även om det nu blev hård kryss med revade segel i en oväntat krabb sjö. Dessutom sötvatten som ideligen spolade över däck och stänkte ner min frisyr så fort jag tittade förut över sittbrunnskapellet.

Mötte många fina äldre Nederländska ”Skutsjer” som seglade med de så karaktäristiska sidsvärden nedfällda i sötvattnet.

Ett gäng sillgrisslor slog följe med oss och det var underhållande att studera deras fiske från sittbrunnen där vi satt hopkurade i regn och rusk.

Framåt kväll var vi halvvägs mot Amsterdam och beslöt oss för att hålla kväll i en marina på östra sidan av sjön där en av två slussar i barriären som delar den mitt av fanns.
Två grodmän övade sig att leta efter drunknade och annat skräp som kan tänkas ligga på hamnbassängens botten.

Rena varma fina gratisduschar fanns att avnjuta på bryggan alldeles invid båten. Dessutom fanns det besvärande nog ingen plats att betala hamnavgiften på och ingen hörde av sig i frågan.

Har försett båten med hjälpmotor som fungerar på samma sett som en flygplanspropeller. Dock inte lika effektivt men fiffigt nog går den även att använda under vatten så jag brukar dra nytta av den då jag far iväg med gummibåten då jag är för lat för att ro längre sträckor.

Nästa morgon drog vi vidare utan att besök av någon från hamnen och sparade därför några kronor som vi naturligtvis gärna betalt för servicen.

Amsterdam, here we come!

Till grodhavsstaden Lemmer

Påföljande dag var vi uppe med bytuppen för att sträckköra båten och oss själva ner till staden Lemmer som ligger vid norra utloppet till det Nederländska grodhavet Ijsselmeer. En stor grund insjö, nästan av Vänerns kaliber. Ett bra dagsverke.

Det regnade och var mest trist väder så det blev till att kura under sprayhooden med autopilotens fjärrkontroll i handen och ett skarpt falköga både för och akterut då man ständigt höll på att bli överkörd av i mitt tycke onödigt stora fraktpråmar.

Från och till gled vi genom små både pigga, trevliga och mycket trevliga villasamhällen. Livet där anpassat till kanalen som helt tydligt är huvudsaken i tillvaron precis som bygatan hemma i Domsten där alla utom jag själv vet allt om alla.

Många har sin båt i trädgården

Lemmer är en liten trevlig insjökuststad med både sandstrand samt kanaler genom stadskärnan. Gammalt och genuint med tre kyrkor och torg där nästan alla som inte arbetar sitter på café och glor på de otaliga flanörerna som i sin tur glor tillbaka. Jag satt där också och glodde eftersom jag slutat arbeta. Det är en viktig och mycket behaglig del av vardagens normala göromål.

Fick en bra plats i marinan till rimlig kostnad och beslöt därför att äta ute under kvällen. Hade turen att hitta ett ställe som hade färska vinkokta musslor på menyn. Gott, gott.

Det började dagen efter naturligtvis blåsa lite för mycket för att ge sig ut på grodhavet. Vi beslöt att masa en extra dag precis som dalmasarna har för vana att alltid göra. Det vill säga göra nästan ingenting. Man blir bortklemad av allt det bekväma kanalåkandet.

Fick i alla fall cyklat upp i byn och gjort affärer med bagaren innan frukost nästa förmiddag. För övrigt en avlägsen släkting till Salig insomnade Tomelillabagaren (Herr Eckelin) där hemma i Skåne, vars son och sonson precis som jag seglat till sjöss. Sist jag seglade till Tomelilla förtöjde vi i den lilla trevliga hamnen och handlade även där frukostbullar som var väl så goda som de i Holländska Lemmer.

Hittade följande klipp i min e-postlåda härförledens, skickat av min gamle vän P.Quistdahl uppväxt i den lilla bonnhålan Simris på Österlen;

"Glöm aldrig bort följande vers, som kan rädda livet eftersom den kan appliceras på hela livet:
 
Det finns ingen som kan baga brö
Sen han i tomelilla dö
Även om drövlet är styggligt
Så reser sig degen rätt hyggligt
Och kunden kan inget smaka
Att med drövel jag bakat min kaka

( Klipp ur bagarens egen dagbok, lite filosof var han nog den gode Eckelin)Det är en djupt filosofisk analys av livet, som innebär att om du bara håller fronten uppe och ler, så kan du göra allt. Används som ett skolexempel under utbildning av dammsugar och bilförsäljare.

P.S
Har ansökt om permanent båtplats i Tomelilla hamn, men inte fått något svar än. Perfekt plats för gädd och garnfiske!!"

Frampå eftermiddagen då vinden minskat några Beauforter beslöt vi hastigt och lustigt att lämna denna idyll för att bege oss ut på Grodhavet Ijsselmeer ner mot Amsterdam där min vackra kvinnliga gast tänker överge mig för att förverkliga sin dröm om att återvända till vardagen hemma. Det blir en svår förlust då hon börjat bli riktigt varm i beckbyxorna samt hanterar både snören och rorkult som en hel matros. Dessutom kan hon koka soppa på en märlspik.

Fortsättning följer alldeles strax.

Nästan gratis...

Igår under en cykeltur hittade jag den här husbåten som var till salu. Som gammal husbåtsägare i Stockholm väcktes gamla minnen varför jag beslutade att ta mig en titt på inredningen.

Husbåten Adriana

Ägaren bjöd förhoppningsfullt ombord då jag anmälde mitt intresse. En trevlig man i min egen ålder som liksom jag själv seglat i handelsflottan en gång i tiden. Han hade själv byggt upp och inrett det gamla nitade stålskrovet från 1901 och bott ombord med sin hustru i över tjugo år och kände sig nu nöjd med det.

Trevligt hem med en fantastiskt inredning men i mitt tycke alldeles för dyr. Körbar men inte klassad för öppet vatten som mitt eget fartyg och därför ointressant att byta till sig.

Hamnbesöket blev helt kostnadsfritt då jag av strategiska skäl förtöjt vid bunkerbryggan eftersom macken höll helgstängt. Därav en varm gratis morgondusch. Det fanns till och med gratis toalettpapper. Det gäller att vara om sig och kring sig i den här branschen. Behöver man plastpåsar t.ex. så köper man en gul lök för femtio öre och packar den i fem gratispåsar.

Har tagit intryck av en gammal kollega som till och med brukade sno med sig toalettrullar hem från hotellrummen för att kunna torka sig i häcken gratis. En gång bjöd han på hembakt äpplekaka under en privat visit i hans hem. Äpplena hade han snott i en skål intill receptionsdisken på hotell Hyatt i Köln där vi bodde under den goda tiden då vi flög frakt för TNT.

Senare i ottan kastade vi loss och fortsatte sydvart med Amsterdam som huvudmål. Det hade börjat sina i dieseltanken men som tur var dök det upp en välutrustad marina bara någon timma bort där vi bunkrade fullt. Sextiotre liter på 31 gångtimmar. Det klarar skeppsbudgeten även om det är billigare på öppet vatten med lite vind i seglen från rätt håll.

Passade på att tvätta bort den missklädsamma grönfärgen på babords skrovsida från bojen som kolliderade med oss i Borkums utseglingsränna och bunkrade samtidigt färskvatten. Har för vana att fylla på förrådet så fort det finns en chans vare sig det behövs eller ej.

Man vet aldrig när nästa tillfälle dyker upp. När vattentanken är nere under en fjärdedel brukar jag stänga av den elektriska hydroforen och endast använda den strömsnåla tramppumpen. Man använder väldigt lite vatten då.

Hamnade strax efter tankstoppet vid en sluss som hade lunchstängt men hittade istället en liten slusskrog som höll öppet då ägaren på omvägar hört att vi var på väg och dessutom kom från vänskapslandet Sverige.

Åt en riktigt god omelett med kyckling, klyftpotatis och grönsaker samt gott kallt porlande mineralvatten att dricka till.

Väl genom slussen fortsatte färden mot Dokkum som är en ganska liten stad. Precis som i vägnätet är det på sina ställen både

väldirigerat

och skyltat

Dagen var ganska händelselös och väl framme i Dokkum beslöt vi att fortsätta till Leeuwarden för övernattning.

En och annan kanalhusägare höll koll på oss

I Leeuwarden klämde vi alla broarna innan de stängde för natten och på så vis kom vi iväg direkt nästa morgon. Regnet brakade loss strax efter förtöjningen men det var som vanligt mysigt att sitta i vår lilla kajuta och ha det bra.

En bro såg ut som en flugsmällare men var naturligtvis en båtsmällare. Alla båtar som smitit från tidigare bro och slussavgifter blev effektivt smackade här och besättningarna fick åka hem med tåg.

Precis på styrbords sida av bron fanns ett sughål med flera olika intag. Här sögs båtresterna in när besättningarna mönstrat av sina båtar. Resterna källsorterades i de olika intagen av den ordningsamme brovakten som var invandrad från Tyskland under kriget.

Lokal konståkerska

Fortsättning följer då tillgång till gratis internet
finns nästa gång.

Astrid snor ägg

Som jag i föregående inlägg tänkte berätta, flög Astrid strax före frukost iväg för att sno ett par frukostägg åt mig och min vackra kvinnliga gast i ett närbeläget hönshus som låg vackert inbäddat i grönskan vid kanalkanten ca två kabellängder uppströms.
Morgonen var hänförande vacker och solen värmde på. Förmiddagstermiken hade ännu ej kommit igång så gojan såg ut att njuta av flygturen. Efter en liten stund utbröt en veritabel kakofoni i hönshuset och efter en liten stund kom Astrid varsamt flygande med två färska ägg i klorna.
Efter en elegant inflygning som avslutades med en brant sväng rakt ner i byssan, hovrade hon över äggakastrullen, vilken stod stand by med vattnet kokande, och fällde försiktigt de två fina bruna lantäggen utan att skålla sig.
Helt ärligt hade vi inte förväntat oss några ägg, men jodå, som sagt ägg fick vi nästan omgående. De var dessutom alldeles nyvärpta och varma så vi behövde inte använda så mycket gas till spisen för att få dem kokta.

Som tur var hade jag videokameran till hands och lyckades föreviga den dråpliga händelsen. Astrid var i sitt esse över den lyckade räden och härmade ivrigt hönsens upprörda kacklande under tiden jag filmade (som den linslus hon är), vilket framgår av den lilla filmsnutten nedan.

Sicken Goja!

En ny och spännande dag på kanalerna

Nästa morgon sken solen, kanalen var spegelblank i den vindlösa omgivningen. Alla andra fartyg utom vårt hade avgått trots att klockan inte var mer än halv elva...
Frukostäggen blev bra liksom resten av dagen, som avnjöts i sakta mak söderut på kanalerna genom det vackra landskapet, med ett undantag;
Väl inne i första slussen slog vi oss i slang med en herre som hade en engelsk Seagull utombordare från industrialismens begynnelse.

”The best outbord engine in the World” stod det på det friliggande svänghjulet. Har själv haft en sådan vilken jag under flera år försökt att starta, dock utan framgång.Under tiden vi lyssnade på hans utläggningar om hur förträfflig och genial motorn var sjönk vattennivån sakta och nästan omärklig i slussen med resultat att båten blev hängande i luften då jag förtöjt ordentligt för att inte kastas runt bland strömvirvlarna. Alla andra satt och håll förtöjningarna i sina händer och matade ut snörena i lämplig takt. Som tur var hade jag en äkta samekniv, med handtag av polerad fjällbjörk och renhornsinläggningar samt handsmitt rakbladsvasst knivblad, till hands.

Blev tvungen att kapa trossarna, då knutarna satt som berget, varefter båten föll ner i slussvattnet med ett plask. Sänder min förre kollega Uffe en tacksamhetens tanke för utan hans omtanke att ge mig kniven då jag stack till sjöss hade vi förmodligen blivit hängande på slussväggen och kommit i tidningen.
Utanför slussen stod två lodisar som hade tjuvfiskat men just blivit tagna på bar gärning av sjöpolisen som ryckt ut med sitt stora patrullfartyg för att skipa rättvisa. Pekade skadeglatt finger åt dem innan vi seglade vidare.

Solen sken, jag visslade en glad trudelutt flera gånger och korna betade belåtet av det gröna mustiga gräset som kantade kanalen. Även fåren bräkte och såg nöjda ut.

Framme i Zoutkamp fick vi assistans av en bogserbåt med förtöjningen och beslöt att hålla kväll. Lördagen den 16:e augusti på kvällen.

Hittade ett litet rökeri där vi handlade fyra ganska vackra och mycket goda rökta fiskar, två magra platta och två feta runda rumphuggna. Vad det var för sort vet jag dock inte.

Vidare till speceriaffären där vi spenderade halva hushållskassan. Dieselmacken hade helgstängt så där låg vi gratis med båten. Sedan var vi så utmattade att den här jycken somnade omedelbart när han fick syn på oss.

Att klämma en krumelur var bara att drömma om

En kvällspromenad efter middagskalaset där vi kalasat på våra rökta fiskar, plus en stunds njutning i fullmånens sken innan vi rullade till kojs mätta och belåtna.

En partiell månförmörkelse fick avsluta en fin dag.

Full eller halvfull måne men nykter besättning!