Efter att ha blivit fast vid en stängd sluss på kvällen utan någon kaj att förtöja vid fick jag helt sonika köra båten ut i dyngan vid kanalkanten och kasta ankar iland vilket fungerade alldeles utmärkt. Ingen trafik, ingen ström, ingen sjögång och helt öde med skog runtom. Grådaskigt och småkallt så jag kände mig övergiven och sällskapssjuk varför jag tog cykeln och trampade några kilometer till den lilla byn Piépape där det fanns ett pensionat med bar och restaurang.
Till min stora besvikelse gick det inte att få någon mat på restaurangen om man inte bodde på pensionatet. Gäst efter gäst satte sig till bords och den ena maträtten läckrare än den andra bars in mitt framför näsan på mig. Försökte på alla sätt få mig en måltid men nej, stört omöjligt om jag inte hade ett rum. Fick i alla fall låna en dator i receptionen och med en kopp kaffe gick kvällen åt till att lägga ut inlägg på min blogg, e-posta, läsa nyheter etc. Det är högtidsstunder de få gånger man får tillgång till Internet nuförtiden.
När jag skulle tillbaka till mitt fartyg var det natt och kolsvart ute samt ösregnade. All form av belysning saknades då jag kom ur byn och man såg inte handen framför sig men jag lyckades treva mig fram till kanalen och följa en stig längs skogsbrynet fram till båten som låg där övergiven i mörkret. Det var alldeles tyst och lite kusligt så där långt hemma från Domsten.
På morgonen var det riktigt höstgrått med dis och duggregn. Var uppe tidigt och cyklade iväg till ett litet bageri förbi en vänskapligt sinnad stor tjur med sin ko vilka glodde storögt på mig liksom de i bageriet.
Köpte nybakat bröd till frukost och lite äpplen att nära mig med mellan målen under dagen. Efter frukost var slussen bemannad och jag kom loss ur dyngan och vidare den sista etappen på kanalerna.
Det gick fort nu. Lite lätt medström men framför allt nedåt i slussarna. Det är stor skillnad på att slussa upp då man först skall ha linan eller linorna upp tre till fem meter över kajkanten till en pollare som inte syns från däck på båten. Ibland är det målat ett streck, ibland får man gissa eller klättra upp med linan i hand. Man tröttnar på att klättra och blir av nöden en mästare på att kasta lasso. Sen släpper man in vattnet i ena ändan av slussen, oftast genom att lyfta på en blå tung järnstång, vilket sätter fart på båten mot andra ändan där vattnet studsar och båten byter riktning och far tillbaka på andra hållet. Slussar man nedåt sjunker nivån bara sakta och utan större turbulens. Man behöver inte knyta fast, bara låta maskin gå på tomgång och justera läget någon enstaka gång. Jag brukar till och med stoppa motorn och passa för hand vilket går ganska bra.
Säg den lycka som varar då det framåt lunch endast var ett par slussar kvar till river Saône och blev tvärstopp vid en liten stängd bro med två röda ljus vilket innebär STÄNGD OCH OBEMANNAD.
Endast en fransk anka fanns på plats och glodde enfaldigt på mig och båten. Astrid, min papegoja, var inte intresserad. Själv blev jag sugen på anklever.
Efter ett otal samtal med fransktalande telefonsvarare till vilka jag med hög upprörd stämma gång på gång upprepat ordet ”Problemme” blev jag uppringd och en röst förklarade läget på franska vilket jag som sagt inte förstår till fullo. Några ord börjar jag dock snappa och anade att undsättning var på väg. Mycket riktigt kom en Canalje (kanalfilur) cyklande och öppnade bron. Vid sista slussen före floden stängde man två timmar för lunch exakt vid samma tidpunkt som jag ankom.
Åt därför upp ett par mackor i lugn och ro samt tog en stärkande tupplur innan jag slussades ut på Saône.
Det var en befrielse att komma ut ur de smala kanalerna och nu slippa passa autopiloten minutiöst. Brett och fint, lite trafik och inga slussar inom synhåll samt god medström. Dygnsdistanserna tredubblades i ett slag. Vackra höstfärger men annars en ganska platt och tråkig landskapsbild.
Slog första nattlägret på floden i St Jean de Losne, en liten knutpunkt mellan Canal de Bourgogne och la Saône.
Knappt trehundra slussar rikare sen Kielkanalen höll jag kväll i en liten trevlig och billig marina med det mesta. Hittade, när allt var hamnklart ombord, en liten gästvänlig bar som vid förfrågan inte hade trådlöst Internet men likväl, personalen ovetandes, hade det det. Köpte en kopp kaffe och surfade resten av kvällen.
Dagen efter passade jag på att köpa smörjolja till motorn vilket en affär hade extrapris på. Femton kronor litern och med rätt kvalitetsbeteckning. Tjugo liter för trehundra, det får man normalt inte mer än en fyralitersdunk för. Köpte även några oljefilter och lite proviant.
Lunch på lokal vid floden och ett besök i den gamla kyrkan blev det också innan jag återvände ombord.
Kollade runt i hamnen och fick till min glädje se en Svensk flagg på båten Mirabilis med paret Boklund ombord vilka bjöd på kaffe och en trevlig pratstund i deras hemtrevliga salong.
De var också på väg till Medelhavet men skulle lämna båten och flyga hem till Sverige ett par veckor. Även en Dansk båt, Didi, låg i hamnen.
Trivdes så bra att jag stannade en extra dag och bara tog det lugnt. Drog sedan vidare till Chalon sur Saône där jag gick på cirkus på kvällen.
Till min stora besvikelse gick det inte att få någon mat på restaurangen om man inte bodde på pensionatet. Gäst efter gäst satte sig till bords och den ena maträtten läckrare än den andra bars in mitt framför näsan på mig. Försökte på alla sätt få mig en måltid men nej, stört omöjligt om jag inte hade ett rum. Fick i alla fall låna en dator i receptionen och med en kopp kaffe gick kvällen åt till att lägga ut inlägg på min blogg, e-posta, läsa nyheter etc. Det är högtidsstunder de få gånger man får tillgång till Internet nuförtiden.
När jag skulle tillbaka till mitt fartyg var det natt och kolsvart ute samt ösregnade. All form av belysning saknades då jag kom ur byn och man såg inte handen framför sig men jag lyckades treva mig fram till kanalen och följa en stig längs skogsbrynet fram till båten som låg där övergiven i mörkret. Det var alldeles tyst och lite kusligt så där långt hemma från Domsten.
På morgonen var det riktigt höstgrått med dis och duggregn. Var uppe tidigt och cyklade iväg till ett litet bageri förbi en vänskapligt sinnad stor tjur med sin ko vilka glodde storögt på mig liksom de i bageriet.
Köpte nybakat bröd till frukost och lite äpplen att nära mig med mellan målen under dagen. Efter frukost var slussen bemannad och jag kom loss ur dyngan och vidare den sista etappen på kanalerna.
Det gick fort nu. Lite lätt medström men framför allt nedåt i slussarna. Det är stor skillnad på att slussa upp då man först skall ha linan eller linorna upp tre till fem meter över kajkanten till en pollare som inte syns från däck på båten. Ibland är det målat ett streck, ibland får man gissa eller klättra upp med linan i hand. Man tröttnar på att klättra och blir av nöden en mästare på att kasta lasso. Sen släpper man in vattnet i ena ändan av slussen, oftast genom att lyfta på en blå tung järnstång, vilket sätter fart på båten mot andra ändan där vattnet studsar och båten byter riktning och far tillbaka på andra hållet. Slussar man nedåt sjunker nivån bara sakta och utan större turbulens. Man behöver inte knyta fast, bara låta maskin gå på tomgång och justera läget någon enstaka gång. Jag brukar till och med stoppa motorn och passa för hand vilket går ganska bra.
Säg den lycka som varar då det framåt lunch endast var ett par slussar kvar till river Saône och blev tvärstopp vid en liten stängd bro med två röda ljus vilket innebär STÄNGD OCH OBEMANNAD.
Endast en fransk anka fanns på plats och glodde enfaldigt på mig och båten. Astrid, min papegoja, var inte intresserad. Själv blev jag sugen på anklever.
Efter ett otal samtal med fransktalande telefonsvarare till vilka jag med hög upprörd stämma gång på gång upprepat ordet ”Problemme” blev jag uppringd och en röst förklarade läget på franska vilket jag som sagt inte förstår till fullo. Några ord börjar jag dock snappa och anade att undsättning var på väg. Mycket riktigt kom en Canalje (kanalfilur) cyklande och öppnade bron. Vid sista slussen före floden stängde man två timmar för lunch exakt vid samma tidpunkt som jag ankom.
Åt därför upp ett par mackor i lugn och ro samt tog en stärkande tupplur innan jag slussades ut på Saône.
Det var en befrielse att komma ut ur de smala kanalerna och nu slippa passa autopiloten minutiöst. Brett och fint, lite trafik och inga slussar inom synhåll samt god medström. Dygnsdistanserna tredubblades i ett slag. Vackra höstfärger men annars en ganska platt och tråkig landskapsbild.
Slog första nattlägret på floden i St Jean de Losne, en liten knutpunkt mellan Canal de Bourgogne och la Saône.
Knappt trehundra slussar rikare sen Kielkanalen höll jag kväll i en liten trevlig och billig marina med det mesta. Hittade, när allt var hamnklart ombord, en liten gästvänlig bar som vid förfrågan inte hade trådlöst Internet men likväl, personalen ovetandes, hade det det. Köpte en kopp kaffe och surfade resten av kvällen.
Dagen efter passade jag på att köpa smörjolja till motorn vilket en affär hade extrapris på. Femton kronor litern och med rätt kvalitetsbeteckning. Tjugo liter för trehundra, det får man normalt inte mer än en fyralitersdunk för. Köpte även några oljefilter och lite proviant.
Lunch på lokal vid floden och ett besök i den gamla kyrkan blev det också innan jag återvände ombord.
Kollade runt i hamnen och fick till min glädje se en Svensk flagg på båten Mirabilis med paret Boklund ombord vilka bjöd på kaffe och en trevlig pratstund i deras hemtrevliga salong.
De var också på väg till Medelhavet men skulle lämna båten och flyga hem till Sverige ett par veckor. Även en Dansk båt, Didi, låg i hamnen.
Trivdes så bra att jag stannade en extra dag och bara tog det lugnt. Drog sedan vidare till Chalon sur Saône där jag gick på cirkus på kvällen.
En riktig cirkus med
äkta tigrar,
och vackra jonglörskor.
Dagen efter tappade jag min EU-adapter till den elektriska landanslutningen i vattnet vilket var både djupt, strömt och smutsigt så efter lite meningslöst trålande med en håv förlängd med dubbla båtshakar gav jag upp. Cyklade sedan runt i ett par timmar innan jag hittade en fullgod ersättning plus att jag handlade en trettiometers jordad kabel på vinda.
Hela lördagskvällen spenderade jag på ett hemtrevligt Mc Donalds med WiFi. En kopp kaffe och en äppelkaka fick jag för skams skull kosta på mig för att inte bli utkastad. Fick iväg flera nya blogginlägg.
Nästa stopp blev i Mâcon där det stod en svensk tjej på kajen och tog emot min förtamp. Hon och hennes kille, som var iväg och jobbade ett par veckor, kom från Bromma och hade kommit dit med båten La Boheme. Nästan samma väg som jag själv. Masten hade de också skruvat av i Terneuzen men på det varv jag själv ratat. De hade den ombord på däck vilket såg rätt okey ut.
Det blev endast övernattning men en cykeltur in till centrum på kvällen hann jag med. Franska småstäder är så trevliga. Man hittar dessutom alltid något ställe som serverar råbiff, så också ikväll. När jag var mätt och belåten satte jag mig på en bänk vid floden i den ljumma stilla natten med månsken. Stadens ljus glittrade och husen speglades på flodytan. Ringde min gamle barndomsvän Mats som jag inte haft kontakt med på många år.
Att åren går, det blir man varse under sådana samtal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar