Côte d´Azur

Nästa morgon var jag uppe med tuppen. Solen sken och det blåste en svag nordlig bris vilket passade mig utmärk då det innebar slör sydostvart. Det var dessutom min födelsedag och det  betyder att jag åter var jämnårig med min tre dagar äldre tvillingsyster 362 dagar framöver om det inte är något skottår inblandat vilket jag inte håller reda på till vardags.

Många av landets yrkesfiskare är så fattiga att de inte har råd att hålla båt eftersom nästan ingen äter fisk. De får gå ut till fisken iklädda gummibyxor för att inte blöta ner sina finbyxor vilka de av ekonomiska skäl är nödda att bära även på arbetet. I deras kläder skulle jag personligen satsat på grodjakt istället för fiske. Eller varför inte bli gåsleverproducent istället. Så dyr som den är måste det finnas pengar att tjäna där.
Strax efter avgång passerade jag Marseille precis som i min ungdom när jag var elev på Broströmkoncernens elevfartyg ”Travancore” ex ”Stureholm”. Minnesbilder från en spegelblank morgon i hamnen där innan de andra vaknat dök upp. Tror det var 1970 och då var äventyret riktigt stort eftersom det var första gången jag var på väg ut i världen på allvar. Minns den dåvarande doften av Medelhavet fortfarande. Luktade ungefär likadant nu vilket hjälpte till att minnas hur det var då.

En tanker av ungefär samma storlek som några av de sista jag tjänstgjorde ombord på i Salénrederierna, innan jag sadlade om i trettiofemårsåldern och gick iland för att flyga i luften, låg på redden för att gå in till ett av de många stylade raffinaderierna utanför staden.

Solen sken ännu mer och vinden mojnade av vid lunchtid så jag passade på att njuta av ett första dopp i det klara blå vattnet. Kusten var vackert bergig och många fritidsbåtar var ute och besättningarna njöt säkert precis som jag själv då det dessutom var lördag.

En skärmflygare med ryggsäcksmotor var också ute och njöt av det vackra vädret. Själv har jag sysslat en del med sådana livsfarligheter. Först utan motor med den bästa upplevelsen nere i bergen väster om Alicante i Spanien. Vi åkte buss upp för en liten serpentinväg och ingen av oss hade utövat riktig bergsflygning förut. Bara kusthang så det blev tystare och tystare i bussen ju högre vi kom.
Startplattan sluttade lätt neråt mot en tvär kant vid vilken det stupade brant minst flera hundra meter ner i dalen. Man sprang allt vad man orkade, kollade så skärmen kommit upp och fortsatte sen rakt ut över kanten. En lika fantastisk känsla både innan och när det var gjort. Man seglade ljudlöst ut och steg på en mjuk stilla eftermiddagstermik, ”the magic air” kallar proffsen det. Man kunde ligga i timmar och kurva runt bergstopparna och leka med nyfikna rovfåglar som kom ganska nära.

Hemma omkring är tillfällena få att flyga på termik med skärm så jag beslöt att skaffa en ryggsäck med motor och propeller istället.
Bara att trycka på startknappen och flaxa iväg menade försäljaren. Verkligheten var en annan, vilket skulle visa sig. För säkerhets skull började jag övningarna på en gammal damcykel vilket av förklarliga själ väckte en viss uppmärksamhet hos medtrafikanterna på väg 111 hemmavid.

En vacker kväll då solen sken och vinden mojnat åkte QuackQuack Bengtsson och jag ut till flygfältet i Höganäs. QQ-Bengtsson rangerade framför och gjorde tecken när jag sprang upp skärmen med ryggsäcken puttrande på tomgång. När tummen kom gav jag full gas men var inte med på vridmomentet som vred omkull mig i ryggläge omedelbart. Drivpaketet förvandlades momentant till en högeffektiv jordfräs och såväl grästorvor, jordkokor, komockor och träflisor från propellern flög runt öronen på mig.
En tid senare fick min kompis ett inslag i sin skärm och föll handlöst rakt i marken från ca tio meters höjd och krossade både fötter och underben. Då slutade jag med de livsfarliga dumheterna och började flyga trike istället vilket i både mitt eget och andras tycke är hundra gånger säkrare. Triken har en fast vinge som inte trasslar ihop sig och så kan man vara två plus plats för picknickkorg.

Framåt kväll gick jag in för att fira min födelsedag i lugn och ro med en god bit mat i den lilla staden La Ciotat strax väster om Bandol och Toulon.

Hittade en fin plats mitt inne i den gamla hamnen och fann till min förvåning att hela stan höll en jättefest med medeltiden vid medelhavet som tema.

Hamnen var full med gamla fina veteranbåtar, gatorna var halmbeströdda, folk var utklädda till stråtrövare, pirater, adelsdamer i krinolin och allt möjligt annat kul. Man hade stora eldar och bjöd på grillade läckerheter från både hav och land. Stånd med hemmagjorda ostar, korvar, marmelader, honung etc fanns överallt. Man sköt med kanoner, slog på trummor och tjoade hejvilt när det framkom att jag var där för att fira min födelsedag som för övrigt inträffade en tidig morgon för 58 år sedan.

Vilken dag att fira, ute på Medelhavet första dagen med mast och segel på båten, i ett högsommarlikt väder med en vacker vindstilla kväll. En ljudlig suck av välbehag!
Mätt och belåten samt inspirerad av nöjeslivet iland beslöt jag mig för att ombord spela en enkel pjäs med min ankteater för Astrid. Skådespelartrion består av små fingerankor som heter Knattan, Fnattan och Tjattan och pjäsen handlade om hur de diskuterar varför det är så svårt att värpa ägg som fingeranka. Astrid uppskattar dessa föreställningar väldigt mycket och var därför på ovanligt gott humör hela påföljande dag.

När jag blir rastlös, vilket inträffar alltmer sällan, tar jag fram mitt lilla gyro och tränar mig på att få den att göra piruetter i form av liggande åttor vilket som bekant symboliserar oändlighet i matematiken.

Mot oändligheten!