Påmastning

Dagen efter körde jag båten den sista biten till varvet i Port Napolén. Vädret var bättre och det pirrade i hela kroppen av iver att sätta fart med påmastningsjobbet för att få vind i seglen och komma iväg ut på det vackert blå Medelhavet.

 

Längs inloppet till varvet låg stora musselodlingar och fiskarna som odlade sina stora goda musslor bodde i små primitiva men hemtrevliga hus på stranden. Det gick stora rosa hägrar i det grunda vattnet och plockade småkryp i dyn med sina långa näbbar. Det luktade fantastisk gott eftersom jag var på så gott humör inför kommande pånyttfödelse med masten på plats.

 
Chefen för påmastningsdetaljen stod med sina mannar och en blå mobilkran givakt på kajen och gjorde honnör när jag angjorde det stora varvet.

 
Jag blev hälsad välkommen på perfekt engelska och fick reda på att man redan samma dag kunde bistå mig med att resa masten trots att jag var flera dagar för tidigt på plats. Detta för att i lugn och ro reda ut alla snören, toppvanten, övervanten, förliga och aktra undervanten, för och akterstag, antenner, lanternor, radardom och reflektor, furlexprofil, vindmätare, bom, kicktalja, in och uthal, storskot, dirk, ett tjugotal elektriska sladdar i alla möjliga vackra färger samt förmodligen ytterligare något som jag glömt så här i skrivande stund.

 
Blev naturligtvis genast på hugget då utsikterna att komma till sjöss redan före helgen plötsligt fanns och kalasväder utlovats av DMI, det Danske Meterologiske Institut. Så verktygslådan åkte fram i ett huj och hela dagen gick åt att skruva, pilla och fundera så att allt var som det skulle inför lyftet. Det var klart precis lagom till sen eftermiddag och det tog gubbarna ca tio minuter och mig en dryg tusenlapp att få masten på plats. Se till att den stod rakt fick jag själv göra efteråt. Det blev billigast så och så hade jag bara mig själv att hålla reda på.

Aldrig får man vara riktigt glad trots att jag gått i pension och blivit friherre. Två av undervanten hade av någon outgrundlig anledning bytt plats och då de är av olika längd gick det inte att skruva fast dem i däck.
Det ena var för kort och det andra för långt. Infästningen i masten satt för högt för att jag skulle nå upp och skifta dem på egen hand. En vänlig mastapa från varvet kom till undsättning och svingade sig upp med hjälp av mitt toppfall, precis som med en lian lätt som en plätt, och rättade till det hela.

Allt fanns på marinan, gratis wifi, restaurang, bar med jättebibliotek där man kunde ta med sig böcker mot att man la dit lika många andra eller fler. Tvättstuga och duschrum. Reception med consignier. tillbehörsaffär, proviantförsäljning och specialister av olika slag.
Många nationaliteter fanns representerade och jag träffade till och med en svensk som hade gedigen erfarenhet av segling på Medelhavet vid den här årstiden.

Beslöt av trivselskäl att stanna en extra dag under vilken jag fick gjort en massa småfix samt hittade en mirakelgelé för missfärgad gelcoat.
Under det myckna kanalåkandet har skrovet blivit missfärgat av olja och smuts längs bogvåg och vattenlinje. Då främst uppe i Belgien genom industriområdena där. Har försökt med avfettning, rubbing, polish, aceton, bensin och tandkräm men utan resultat. Plasten har helt enkelt gulnat på djupet och därför trodde jag det var omöjligt att få skrovet rent igen. Gelén var dyr och jag desperat, men se det fungerade. Ungefär som färgborttagning. Man smetar på med en pensel väntar femton minuter och spolar sedan av. Jag trodde inte mina ögon. Båten var kritvit som när den var helt ny och oanvänd för snart tre år sen.

Hittade både Najad och Hallberg Rassybåtar upplagda för vintern. De har väldigt gott rykte här nere. Speciellt Najad; ”Oh You have a Najad, then You will go safe and have few problem”.
Så sant så, det kan jag intyga. Kvaliteten är imponerande och det är inte mycket som går sönder. Båten växer hela tiden i min aktning och det blir svårt att skiljas om den dan kommer att jag överlever den. Rassybåtarna förväxlas ofta med Bavaria som ju tyvärr inte har så gott rykte.

En Najad 360 som övervintrat åtta årn i följd på varvet

En 62 fots Rassy från Varberg

Då jag var nöjd, allt intrimmat och räkningen betald, avslutade jag med ännu en trevlig kväll uppe på Yachtklubben med gänget där.
Kvällen blev till natt vilket inte var tänkt från början och det var tur att jag bara druckit ren läskedryck hela kvällen annars hade jag nog inte hittat hem bland skogen av master både på land och i vattnet.

De som vilse vandra, nya stigar leta,

varav sedan andra, hava gagn att veta