Ljuset i tunneln

Det är nu inte många dagar kvar till Medelhavet och huvudet är fullt av tankar kring varvsbesöket som väntar. Speciellt vad beträffar mastens var eller icke vara. Hel eller halv, rak eller krokig?

Ringde upp Franky som lovat köra ner den i god tid från Terneuzen i Holland och fick besked att den skulle vara på plats samma dag jag anländer. Karlen verkar hederlig vilket är en fördel du jag inte har något skrivet avtal med honom. Stoppade bara en bunt pengar i ett kuvert till honom uppe i Holland på varvet Aricom genom Ad Herrebout som äger verksamheten där. Den som lever får se. Funderar på att ta en veckas semester från det hårda sjölivet och åka till Sverige, kanske inte för att sola och bada utan träffa vänner och plocka svamp, då påmastningen är klar.

Värstingslussen är avklarad. Tjugotre meter rakt ner med båten när man öppnade kranen och tappade ur vattenkammaren. Som tur är har alla slussar här på Rhône flytande förtöjningspollare vilka löper på gejdrar försänkta i slussväggarna. Bara fram med kaseplankan och en enkel tamp på midskeppsknapen, en kopp kaffe och ett winerbröd med russin på så går allt som på räls. I de flesta fall...

23 m hög sluss

Resan vidare blev mer eller mindre en ren transportsträcka dock väldigt vacker tidvis med gamla slott och borgar lite här och där var någon gammal greve kanske behagat slå sig ner för århundraden sedan.

Möte med en del udda båtar som den här lååånga flodkryssaren.

Rivercruisern Van Gogh

eller den svenska segelbåten Mi Marra med två äldre gentlemän i skägg ombord.

Men också långa sträckor utan något direkt intressant att fästa uppmärksamheten på annat än en massa fula kraftverk. Vid lunchdags fanns det med lite tur ofta någon trevlig restaurang med egen brygga. Kaffe och en fem minuter på den lille visaren, så eftermiddagens hårda arbete inte skall bli allt för betungande, hör också till de dagliga behagliga rutinerna.

En positiv överaskning var nattstoppet i Avignon vars gamla kärna med ringmur runt var fantastiskt trevlig. Ungefär som Visby fast ännu trevligare.

Vid ankomsten stod ett filmteam från den franska motsvarigheten till Sydnytt och väntade på att få ett inslag till morgonnyheterna då ryktet spridit sig att en svensk ensamseglare var på väg för att besöka den trevliga lilla staden.

Då jag nu blivit skådespelare var det extra inspirerande att vandra runt i gränderna på kvällen. Nästan som att befinna sig bland teaterkulisser föreställande artonhundratalet. Hus med fönsterluckor, kullersten och gamla svaga sirliga gatlampor. En och annan katt som var ute efter någon fet råtta att ha till kvällsmat syntes också till.

Varmt och skönt samt god mat och ingen stress. Båten ger sig inte av utan mig. Ännu bättre blir det när masten är på eftersom det är ett visst orosmoment att passa in tiden på varvet som vad jag förstått har ganska mycket att göra nu på hösten då alla skall upp. Sen är det bara att passa in sommaren i Sverige också så där på ett ungefär. Skall försöka vara hemma i mitten av maj. En gammal kollega ligger över vintern med sin femtiofotare i sydspanien och skall också upp till Sverige och Norge i sommar. Kanske gör vi sällskap om allt stämmer. Vore trevligt.

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns