Champagne

Efter en fin heldag på den hemtrevliga Canal latéral à la Marne kom vi, Astrid, min fule manlige gast Dirty Harry och jag själv, i kvällningen fram till Champagnedistriktets huvudstad Epernay som ligger vackert inbäddad bland alla vinrankorna på vilka druvorna växer.

Yachtklubben vi förtöjde vid, Sociètè  Nautique d´Epernay, har anor långt tillbaka i tiden och allting andas tradition och mycken trevnad.

Här fanns både el och vatten på kajen, dusch, toalett, fritt trådlöst Internet samt en roddklubb och en liten tam groda som höll till i ett av handfaten på damtoaletten vilken Harry tittade till då och då för säkerhets skull. Visserligen var allt slitet men det var rent, fräscht och avgiften rimlig.

I den ingick det två fribiljetter till en av de många långa underjordiska gångar där vinet ligger och mognar sen lång tid tillbaka. Dessa kostade egentligen lika mycket som ordinarie hamnavgift så om man nu tog chansen att klättra ner dit blev det därför gratis att ligga i hamnen plus att den som var törstig fick dricka så mycket champagne hon eller han behövde för att släcka törsten. Själv gick jag back då jag bara dricker vatten till vardags och lemonad vid festliga tillfällen som nu.

Man hade till och med ett par tennisbanor man kunde hyra. Till min nye fule manlige gast Harrys belåtenhet. Harry är mycket begiven på spelet och påstår sig ha sett Björn Borg i verkligheten för många år sedan.
Själv är jag rudis vad anbelangar bollspel vare sig det gäller att spela kula, flipper, tennis, golf, fotboll, volleyboll, squash, biljard, boule, basketboll, bandy eller ping-pong. Allt går ju bara ut på att kivas om bollen i någon form och jag tycker det kivas tillräckligt ändå här på jorden. Däremot är jag mästare på lassokastning vilket jag haft en fantastisk nytta av i alla slussar längs kanalvägen till medelhavet. Därför letade Harry istället upp en mekanisk motpart som hette ”Lange-Balles” ,

en fiffig maskin som smackade boll efter boll rakt på Harrys tennisrack och var så träffsäker att det ända han behövde göra var att stå helt stilla med racket i höger hand och räkna poäng till sin fördel. Det blev både gem set och match på löpande band. Överst syns bollmagasinet,

egentligen en brödlåda för nybakade baquetter, därefter ett par gamla stuprör man bockat till så bollarna kan rulla ner till den elektriska fjäderspännaren med en arm som smackar till bollen. Lange-Balles har hjul och handtag och kan således även användas som kundvagn när man är i sportbutiken och handlar tennisbollar.
Det var nära till stadens centrum med alla sina restauranger, som nu då Harry fått en glupande aptit efter tennismatchen, såg fram emot att få servera oss av alla sina läckerheter.

Harry dräglade på vägen in till stan vid varenda affär som frestade med sin läckra mat i sina stora skyltfönster.

Första kvällen åt vi upp grodan som Harry snott med sig från damtoaletten och övertalat kocken på ”Le Chapon Fin” att pochera lätt i lite halvtorr champagne ihop med vita druvor från årets skörd. Till grodan serverade man en puré, gjord på näckrosblad från kvarndammen vid byns östra infart, och sekret från grodans tolvfingertarm samt små snigeläggsomeletter till. Efter huvudrätten fick vi var sitt Mariekex med franskt messmör och en halv getost på.
Till efterrätt kom det in varsin sockerbit doppad i kanelpulver, florsocker och mörk sirap. Harry beställde tre extra. När vi var färdiga och notan var betald ångrade Harry sig och beställde in en dubbel Bruleepudding då han har svårt att somna utan två sådana att smälta under natten.

I staden finns de stora välkända champagnehusen representerande på löpande band. Namn som Moèt Chandon, Dom Perignon, Perrier, Castellane och ca femtusen andra lite mindre kända runtomkring i bygden, gick att läsa överallt. Vi strosade en hel dag fram och tillbaka på huvudgatan och insöp atmosfären i våra lungor och sinnen samt kastade längtansfulla blickar på Ferrarin som stor parkerad framför Moet Chandon direktörens residens. Riktigt flott fasad som givetvis är en kuliss för att trissa upp priserna på den jästa druvsaften.

Under Castellanes höga utsiktstorn, där en man varje morgon med en starkt förstorande tubkikare kontrollerade druvorna på fälten intill,

fanns de djupa fuktiga källarvalven, i vars tak det hängde stora blaffor med mögel då man inte städat på flera hundra år,

berättade man hela historien om hur munken Dom Perignon på sin dödsbädd 1715 kom på att 

man kunde slå "eau de Vichy", Vichyvatten, över vita vindruvor sedan man först trampat sönder dessa med fötterna och silat bort skal och kärnor mellan tårna och på så vis få fram en brusdryck som man döpte efter det lilla bondesamhället Champagne. För att bubblorna skulle bli riktigt runda, gamla och inte avlånga måste man vända flaskorna där nere i druvgångarna varje dag i ca hundra år.

En ljusskygg fransk filur i svart basker med snopp på var anställd enkom för detta och vände ca tjugofyratusen flaskor varje dag sex gånger inklusive två kaffepauser och en kort enkel lunch med en liten tupplur efteråt.

Mannen klagade jämt och ständigt över en förfärlig reumatism i handlederna vilken kommit smygande med åren. Arbetet var dock så eftertraktat att han inte hade en tanke på att byta. Samma sak gällde förövrigt mitt eget jobb som flygkapten med skillnaden att jag fått två stora röda bölder i röven efter att ha suttit i en fåtölj i cockpit och druckit kaffe samt löst sudoku i över tjugo år.

För den som inte dricker Champagne rekommenderas
att åka karusell och dricka Pommac istället.