Ankomst medelhavet

Vi har nu inlett sista etappen, Hodie, Astrid och jag själv, på den långa kanal och flodfärden genom Belgien och Frankrikes vackra inland. En månad och ca trehundra slussar har gett erfarenheter jag saknade tidigare men framför allt har det varit en mycket njutbar och intressant tid att i lugn och ro få uppleva landsbygderna med vanliga jordnära människor och mycket god mat. En resa jag önskar alla skulle få möjlighet att göra en gång i livet men så är det ju tyvärr inte och jag känner tacksamhet att få ha haft möjligheten att samla på mig alla dessa upplevelser. En och annan gammal borg passerar revy när jag nu alltmer närmar mig Medelhavet. 

För att myndigheterna skall kunna planera utslussningen av alla båtar från kanalsystemet utan att öppningen korkar igen skickar man ut små gröna radiostyrda båtar som läser av ett chip som jag fick klistra på i fören då färden började uppe i norr.

Ju längre söderut man kommer på floden desto stridare blir strömmen och man får vara ordentligt på alerten så man har fart genom vattnet och inte bara över grund då man i så fall mister styrförmågan och bara kasar med i strömvirvlarn. 

På vissa sträckor finns det vattenfall tvärs över nästan hela floden och en liten sluss vid sidan. Ser man inte upp med detta och missar slussen går det helt galet. Eftersom jag nästan alltid ser upp gick det bra.

Längs hela resan har det funnits en uppsjö med huspråmar av alla de slag. Vackra, fula, fina, långa, korta, kul och mindre kul. Så även här på sista etappen. Det är alltid lika kul att titta på dem och även ibland språka en stund med ägarna. Ofta lite udda intressanta människor.

i Port St Louis, granne med Port Napoleon, passerade jag sista slussen och bron och var sen ute i salt vatten igen.

Förtöjde på andra sidan bron och sov över för att nästa morgon köra över till varvet för påmastning. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan cyklade över och hittade till min förtjusning Hodies mast i perfekt skick.

 Påmastning och segling på gång!