Snart färdig...

Under tiden jag väntar på transporten av båten, vilken naturligtvis är försenad, passar jag på att här berätta lite om mitt pågående bilbygge vilket utlovats i tidigare inlägg;

Är den inte färdig snart? Hur långt har du kommit? När skall du besiktiga? Ja frågorna är många och själv undrar jag detsamma utan att kunna ge något konkret svar. Men vad gör det, det är ju resan och inte målet som är det roliga till skillnad från den resa båten nu står inför där målet är det viktiga. Att sjösätta i Travemünde och segla till Najadvarvet.

Vad pratar jag om? Jo ett bilbygge som är inne på sitt femte år. Tanken på att själv bygga en liten vass sportbil, där vikten är så låg att den får superprestanda utan överdrivet många hästkrafter, föddes redan i tonåren då jag fick åka en runda i en Lotus super 7:en. En jämnårig kompis hade fått en sådan då han tog körkort och han hade ett farligt göre att visa alla förtrödna kamrater vad den gick för. Och gick gjorde den. Noll till hundra på under fem sekunder vilket var hisnande på den tiden. Det var en liten lätt konstruktion som Colin Chapman på Engelska Lotusfabriken tagit fram. Mycket av delarna kom från Ford. Den vanligaste motorn var en Ford Cortina GT på 1600 cc men även en vassare variant med den då nya crossflowmotorn på 1800 cc fanns som option. Den då ultimata motorn var en Twincam med dubbla weberförgasare.

Då blev det stänk i vattenpölarna. Ungefär som att köra go-kart. De flesta köpte den i byggsats från fabriken i England och skruvade ihop den hemma i garaget.
Upplevelsen etsade sig fast någonstans långt inne i hjärnans mystiska kemi och på äldre dar poppade iden upp att bygga en sådan. Visserligen har originalet upphört att tillverkas men ett antal replikor finns att välja mellan idag. Närmast originalet är Caterhamfabrikens variant då det var denna firma som övertog rättigheter och verktyg från Lotus. Inte långt ifrån kommer Westfield vilka liksom Caterham håller bra kvalitet till skillnad från en uppsjö skräpkit som finns på marknaden.

Westfield

Caterham Seven

Caterham säljs i Sverige som byggsats från Gunnars Garage och registreras som amatörbyggt fordon. Att bygga bilen tar ca 1-2 veckor för en skicklig mekaniker utan annan sysselsättning.

Efter att ha granskat utbudet under lupp blev det en Westfield som egentligen inte alls är en Superseven utan bara en skapelse med samma grundidé. Liten, lätt, öppen, tvåsitsig och med en makalös väghållning. Den gick dessutom att få med en lätt aluminium V8:a från Rover. Min tanke var egentligen att bygga en Ford GT40 så en dag åkte Quack quackbengtsson och jag till

Qq-Bengtsson på Englandsresa

England och letade upp firman som sålde dessa byggsatser. Firman med flott hemsida visade sig vara en skräpig lokal med stampat jordgolv och ett enmansföretag som bara svetsade ihop chassin på beställning och med ett års leveranstid varför vi lätt besvikna vände hemåt igen.

Ford GT40 1965 replika

På vägen råkade vi bara av en händelse passera Westfieldfabriken och kikade in av ren nyfikenhet. En imponerande liten fabrik där vi blev väl mottagna och fick titta runt. Det hela slutade med att vi fortsatte hem med ett kontrakt på en komplett byggsats. Allting fabriksnytt.
Möjligheten att bara köpa chassit och vissa monteringssatser och sen använda en "donner car" finns. Det betyder att man köper en skrotad bil, oftast Ford Sierra, och plundrar den på hjulupphängningar, drivlina med motor, växellåda och bakaxel/diff vilka man sedan renoverar själv. Betydligt billigare men en hel del extra arbete.

Qq-Bengtsson har en Lotus Esprit, samma vita som James Bond körde i filmen "Älskade spion" där bilen förvandlades till en U-båt, i vilken han har presspassat en 5,2 liters trimmad V8:a.

Lotus Esprit 1977

Själv hade jag tidigare en Morgan +8:a, också den med en trimmad 4,6 liters Rover V8:a.

Morgan +8:a med Rover 4,6 l V8:a på ca 300 hk

Båda motorerna specialbyggda och monterade av en Engelsk firma. Bara dessa två projekt skulle kunna fylla en hel bok.

Sagt och gjort, efter ett par veckors väntan åkte jag till England i en hyrd skåpbuss och hämtade min byggsats, en Westfield SEight, via färjan mellan Esbjerg och Harwich.
Bygget påbörjades omedelbart, nu för snart fem år sen, med stor entusiasm hemma i garaget. Efter en tid beslöt jag mig för att utnyttja min livssituation som ungkarl och flyttade helt frankt in bygget i vardagsrummet.

Matbordet fick flytta ut i verkstaden, där konstnären Lennart Rosensohn tidigare haft sin atelé, som nu fick bli min nya matplats.

Bygget var mycket inspirerande och skänkte mycken glädje men även bekymmer. Stundtals svåra tekniska nötter att knäcka. Bara ett exempel är hur Engelsmännen hejvilt blandar gängor med så väl tum som metrisk stigning och diameter. En bygghandbok där i princip inget stämmer efter alla ändringar och förbättringar som gjorts på byggsatserna genom åren. Påsar med skruvar, muttrar, brickor, fiduser, mojänger och allsköns andra delar utan någon som helst märkning eller i bästa fall med någon kryptisk sådan utan referens.

Emellanåt har bygget stallat då inspirationen varit på andra resor, sen har det tagit fart ett tag igen. Så och nu i vinter då jag var hemma ett tag och byggde vidare. Bygget är nu flyttat till garaget igen efter att varit iväg till Ängelholm för en hjulinställning vilken åsamkade teknikern där gråa hår. Bilen är provkörd karosslös, vilken är på plats, och det ända som återstår nu är lite småplock som inredning, suflett, vindruta, etc, etc...

Bygget är tänkt att registreras som amatörbyggt fordon vilket innebär en förbesiktning som rullande chassi, vilket är gjort, samt broms och bullerprov, ursprungsintyg, vägning och slutbesiktning av SFRO (Sveriges fordonsbyggares riksorganisation) http://www.sfro.com.
Därefter på släp till registreringsbesiktning hos Svensk Bilprovning.

Det är resan och inte målet som räknas...