onsdag 18 mars 2009

Exit Medelhavet

Efter ett par stopp på vägen, från Port Cavalaire bort till varvet i Port Napoleon vid Marseille, kom jag slutligen fram. En hel vecka tidigare än planerat. Hann dessförinnan med två bussutflykter, en till St Tropez, Port Grimoud, St Maxime och en annan till Hyeres.
Därefter seglade jag västerut bort till La Ciotat där jag tidigare firade min födelsedag i oktober på väg till Malta.
Nästa och sista natthamn blev en på liten ö utanför Marseille. Fick en härlig segling med sol och lagom gynnsam vind hela vägen.


Passade under eftermiddagen på att segla av fiskelinorna för ett par landkrabbor med kastspö och fick all jordens ohövliga tillmälen efter mig ända tills de försvann under horisonten. Höll en monolog rättegång ombord och kom fram till att jag själv gick fri då det står envar fritt att veva in sin fiskelina om man inte vill offra sitt drag. Havet åt sjöfarare i första hand.


En liten trevlig hamn där båtfolket njöt av helgen. Mat och grillar kom fram på kajen och atmosfären var familjär. Satte mig själv på ett litet café med glass, kaffe och en underhållande bok.



Hodie akterförtöjd på den lilla ön Frioul

Var iväg tidigt på söndagsmorgonen då det utlovats kraftig Mistralvind under dagen. Det var vindstilla, solen gick upp över den lilla fängelseön If, där greven av Monte Christo satt oskyldigt fängslad i tretton år, och morgonen var hänförande vacker.

Ihle de If i gryningen

Fiskarna var igång med sina nät och jag längtade mig ingen annanstans för stunden.


Vinden ökade successivt och vid tiokaffet fick jag ta in nästan hela storen. Vid lunch blev det genuans tur då det friskade i ordentligt med byar upp till sexton m/s. Rullade in två tredjedelar. Solen sken, det var behagligt varmt och varvet inom synhåll. Vid ettiden var jag framme.


Det fanns gott om lediga platser då sjösättningarna inte kommit igång på allvar än. Rekade lite och fann till min glädje att deras wifi med Internet funkade nere i båten.


Det låg ett flertal Najadbåtar på land, bland annat den här vackra 46 fotaren. Nästan lika vacker var en Holländsk 76 fots sloopriggad skönhet som var till salu för elva miljoner. Med en medfödd ovana att alltid försöka ta ut svängarna maximalt började räkneverket snurra direkt. Med dagens ränta på 2% och delat med en kompanjon skulle månadskostnaden hamna på under tiotusen per man... Med lite betalande besättningsmedlemmar då och då skulle det vara i stort sett gratis att glida runt i den där skönheten och känna sig antingen som David Niven eller Roger Moore.

s/y Annagine, 76 ft (23,2 meter), 40 ton och till salu...

Även Lars Hässlers s/y Jennifer, en Beneteau Oceanis 50:a, låg här och väntade på nya äventyr. Träffade Lars på ett seglarsymposium i Stockholm för några år sedan. Lars har seglat runt lite varstans på jorden under mer än tio år med betalande besättningar. Mer info om hans äventyr finns på www.yacht-jennifer.nu


Dagen efter på måndag var det dags för avmastning som gick helt enligt skolboken. På kvällen var masten packad och klar.



Hodie mastlös i väntan på lastbilstransport hem.

Varvet är ett under av välplanerad logistik och effektivitet. Mötte en jättebåt som kom åkandes till synes helt själv. Efter ekipaget gick dock en man med en fjärrkontroll i handen. Båten står redan i sin vagga som hänger på klackar i transportfordonet. När den är på rätt parkering är det bara att sänka ner karmen och lämna båten på sin plats.


En av de mer udda flytetygen var den här djonkriggade katamaranen där skroven var sammanlänkade med repsurrade tvärbalkar precis som på polynesiska utriggarkanoter. Ett Holländskt par hade byggt den hemma i trädgården. 6000 timmar och fem år. Helt egen konstruktion. En centralt placerad dieselgenerator driver elektriska propellrar i skroven.
Såg väldigt genomtänkt och välbyggd ut men i mitt tycke en aning klena detaljer för att tåla lite riktiga väder.


Så var det dags, på fredag den 20 mars, att segla upp till Lubeck. Inte på kanalerna som på nedresan utan nu istället på motorvägarna. Själv har jag en flygbiljett med Ryanair tio dagar senare men den var så löjligt billig att den får bränna inne. Tänkte mig istället att lifta med lastbilen upp men det visade sig att chauffören har sin hustru med och följaktligen inte intresserad av mitt sällskap vilket jag har full förståelse för. Båten skall vara framme på måndag och så även jag. Med lite fantasi skall det nog gå att lösa på något sätt. Mer om den resan i kommande inlägg.

För en gångs skull är nu målet viktigare än resan


Inga kommentarer: