Rodeo Mediterranee

Det är glest mellan inläggen nu och kommer att förbli så fram till efter midsommar. All tid behövs till förberedelserna inför nästa långsegling. Misströsta inte, det kommer nya spännande berättelser vad det lider om allt går som planerat.

Vinterpromenad med redaren på Öland

Efter en intensiv vintermånad hemma med flitiga morgonbesök i Filborna simsällskaps behagligt tempererade bassäng för 1000m fritt, inköp av utrustning till nästa båt, varvsbesök och planering, bilbygge som nästan blev klart som vanligt, umgänge med nära och kära, började det dra i äventyrstarmen igen varför jag med hjälp av bland annat två, fortfarande arbetsföra, unga f.d. pilotkollegor tog mig till Stockholm för att därifrån flyga vidare till Malta. Att åka cockpit igen gjorde mig naturligtvis flygsugen, men det är bara att inse att den tiden är passé. Certifikatet är färskvara och bäst före datum är snart där. Kan återigen bara konstatera att det har varit fina år som jag inte skulle vilja vara utan.

Malmö Aviation är naturligtvis nummer ett men god tvåa kommer i mina ögon Ryan Air som säljer biljetter till Malta för €2,50. En flygresa på fyra timmar som kostar mindre än en hamburgare med bröd och ketchup. Hörde att man skall införa myntautomat på toaletterna ombord. Mig gör det inget, fyra timmar kan man hålla sig med lite planering. Äta sig mätt hemma, undvika överviktsbagage och checka in via Internet är andra tips för att hålla kostnaden minimal. Sist jag åkte hem med Ryan hade jag 21 kg bagage vilket är 6 kg för mycket och kostade över tusen kronor…

Allt väl med båten där nere på Malta. Mina båtgrannar hade sett till henne. Hamnen är en pärla att övervintra i.
Då ett lämpligt väderfönster stod på glänt de närmsta dagarna kastade jag loss direkt på morgonen efter att tagit farväl av nyfunna vänner och hamnkapten på Msida marina/Valletta.

Sjuttioåtta timmar tog det nonstop upp till La Caletta på östra Sardinien. En trevlig och bra hamn jag varit i på nedresan.
Första dagen för motor men sedan för god medvind men med en hysteriskt krabb sjö och mycket trafik att hålla koll på mellan Sicilien och Tunisien där all trafik till östra Medelhavet har sitt stråk.

Ett helt dygn var det ungefär som att sitta på rodeohäst. Det gick inte att röra sig ombord utan att hänga och dingla i grabbräckena i rufftaket. Det kastade, slängde, hissade, krängde, stampade och bänglade så man höll på att bli tokig. Hur väl man än sjöstuvat så nog förbannat såg ruffen ut som ett tattarläger redan efter ett par timmar.
Allt som inte skulle kunna lämna sin plats gjorde det. Sista timmarna innan hamn var vinden hård, tidvis upp till 25 m/s.
En uppfriskande sjöresa och det kändes befriande att åter få kräkas ordentligt utan att vara fyllesjuk. Man blir bortklemad av att gå hemma på landbacken i skyddad miljö och ha det bra.

Bunkrade fullt, färskade av båten som var lika nedsaltad som en konserverad salt sill, och passade på att spola av mig själv samtidigt.
Handla proviant för nästa ben upp till Frankrike, få iväg lite e-post och sen äntligen SOOOVA utan äggklockan! Det gjorde gott, jag lovar!
Var uppe med tuppen påföljande morgon och morskade till mig i den vackra gryningen. Satte segel och drog iväg innan de lokala fiskarna ens fått sitt morgonkaffe. Fick en underbar dag med sol och fin halvvind upp längs kusten och in i sundet med alla sina småöar mellan Sardinien och Korsika.

Väldigt vackert och tankarna gick osökt till hur privilegierad jag är som får uppleva det här i frihet. Sinnesron att vara långt från stress och vardagsbekymmer. Se storheten och helheten i naturen. Ha tid att i lugn och ro få fundera över hur ”Systemet som ligger till grund för hur allting fungerar” egentligen fungerar.
Sven Yrvind (Lundin), långseglare och även konstruktör av BRIS-båtarna, funderar också över detta system enligt egen utsago i sina trevliga böcker. Böcker som skänkt mig mycken glädje och behållning genom åren.
Passade på att tanka i en liten hamn innan jag lämnade Sardinien. Träffade en trevlig prick som seglat runt i Medelhavet långa tider i en liten 24 fotare. Vis av sina erfarenheter varnade han mig för Korsikas västkust och visst hade jag mina aningar om vad som väntade.
Mycket riktigt en ny rodeo som höll på ända tills jag gav upp och gick in till Ajaccio på Korsika nästa eftermiddag.
Tankade fullt, färskade av båt och mig själv enligt gängse rutiner och funderade på att slå dank och belöna mig med en god middag på någon bra restaurang.

Efter att ha kollat en femdygnsprognos, vilken visade på ett dygns bra väder och sedan en vecka då det i princip skulle vara omöjligt att ta sig upp till Frankrikes fastland, fick jag bråttom att återigen morska upp mig och sticka till sjöss igen så fort jag kunde.
Det fick bli två mackor med corned beef och råa äggulor i sittbrunn till kvällsmat istället. Dessa kräkte jag sedan omsorgsfullt upp redan efter några timmar till sjöss.
Samma härliga rodeo hela natten igen. Började förstå varför jag inte mött en enda annan segelbåt på hela resan. Normalt funtade seglare ger sig tydligen inte ut på Medelhavet så här års.

Dagen efter, vilken kom att bli den sista under seglatsen upp till Frankrike, kom belöningen. Först i form av att ett gäng delfiner fattat tycke till min båt och hoppade och lekte i bogsvallet. Fantastiskt stark upplevelse även om jag varit med om det förut ombord i stora handelsfartyg under mina tidigare år till sjöss. Sedan med vackert väder, sol, lagom halvvind och endast en lång, visserligen hög, men behaglig dyning från ett gammalt oväder som just härjat strax väster om oss. Under dagen dök alptopparna upp bak horisonten och växte sig långsamt högre.

Lagom vid femtiden när solen började gå ner kom jag fram till Port Cavalaire strax väster om Saint Tropez på Rivieran.
Göra hamnklart; koppla landström, färska av, rätt förtöjd för oväder, städa upp ombord och en raggartvätt. Stället var ack så öde men med all säkerhet fullt av liv och rörelse om bara någon månad eller två.

Sen till Pizzerian, en liten promenad för att beundra denna gamla vackra gaffelracer som låg till kaj full av förväntningar inför sommarens seglingar på det blå Medelhavet och därefter hopp i kojen ombord på Hodie. Astrid, min papegoja som en elakt sinnad landkrabba påstår är en övermålad uppstoppad kråka, har för övrigt mönstrat av men kommer att ingå i besättningen på nästa resa.

s/y Moonbeam IV 1914, 35 meter, 80 ton ex owner Prince Rainier de Monaco

Nästa vecka skall båten på land, mastas av och lastas på en transport upp till Travemunde och därefter seglas upp till Najadvarvet för leverans och byte till vår nya båt.

Sex dygn till sjöss med en övernattning och två tankstopp. Varför gör man sådant? Kanske för man älskar havet, naturen men även längtar efter någon där hemma…Muuuh!

Den som bejakar livet och ser det positiva
får glädje, kraft och mod