Jag blev fri! Jag upplöstes i havet,
Blev vita segel och flygande skum,
Blev skönhet och rytm, blev månskenet och skeppet
och himlens höjd med bleka stjärnor!
Jag hörde samman – utan förflutet eller framtid,
I frid och enhet och vild fröjd,
i något större än mitt eget liv
eller mänsklighetens liv – med själva Livet!
EUGEN O´NEILL (1888-1953)
UR LÅNG DAGS FÄRD MOT NATT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar