Sista färden med s/y Hodie

Så var det dags, dags att skiljas från min trogna kamrat. Visst känns det även om en ny båt väntar. Vi har ju haft så roligt ihop, upplevt så mycket, träffat nya människor, kämpat ihop i hårt väder, delat stjärnklara nätter på Medelhavet. Ja listan kunde göras lång...

En balja med segel men ändå en livskamrat, ett hem, en del av ett sätt att leva och uppleva. Man blir till slut ett med varandra och havet. Det ger sinnesro att resa så, långt från stress och vardagsbekymmer.

Man upplever helheten i naturen på ett nytt sätt och allt faller på plats på ett naturligt sätt efter en tid där ute.

Hodie har infriat alla mina förväntningar på kvalitet, sjöduglighet och komfort. En näst intill perfekt båt att ensamsegla långt med. För längre seglatser under månader och kanske år är hon i mitt tycke för trång för att leva komfortabelt två personer. Därav större båt nu när vi blir två som fortsätter resan. Återigen en Najad. Valet var lätt.
På långfredagen lämnade vi, Hodie och jag, Domsten i ett strålande vårväder med ballongseglet satt och slörade norrut längs kusten förbi Kullaberg och ut mot Anholt på Kattegatt. Solen försvann under horisonten exakt i samma ögonblick som vi gick i hamn därute.

Strövade längs den öde vackra vita sandstranden i skymningen efter att ha gjort hamnklart ombord och satt på värmen. Hamnen var så gott som tom, bara en fem sex båtar, i kontrast till en vacker sommarkväll då man i regel blir tvungen att ankra utanför för att den är överfull med flera rader av båtar utanpå varandra.
Fortsatte nästa dag efter frukost norrut mot Læsø, fortfarande med gennaker, fin slör och strålande sol. Vinden friskade i och på slutet var det på gränsen för vad det stora seglet klarade.

Väl i hamn välkomnade en gammal kaptenskollega från flyget med hustru, Pelle Pilot och Pia, och bjöd på middag ombord på sin splitter nya Regina af Vindö 40.Dagen efter samseglade vi vidare upp till Kärringön utanför Orust och Tjörn. En pittoresk och levande ö där hamnen hålls öppen året om, en välsorterad affär och så Ökrogen där vi åt en god middag på kvällen. Trevligt bemötande av hamnkapten samt bland de finaste duschar och toaletter jag sett på hela resan till och från Medelhavet gör att man gärna återkommer

Dagen efter innebar sista delsträckan fram till Najadvarvet. En underbar stilla vårmorgon i en nästan öde skärgård när den är som bäst. Passerade Gullholmen och mindes seglingar på Västkusten i min ungdom. Härliga minnen som ingår i min rikedom av upplevelser. 

Kvart i ett annandag påsk förtöjde jag Hodie vid Najadvarvets brygga i Henån på Orust efter 5422 sjömil. Samma ställe vi lämnade ihop 2005 i november då hon sjösattes för första gången.

I morgon öppnar man efter påskhelgen och det är dags att överlämna båten till Najadvarvet igen. Inte utan att det rör om lite bland känslorna, men som så mycket annat har det haft sin tid. Nya äventyr i ny båt väntar.

Tack Hodie!